FRIKYRKOKRÖNIKA Av socialsekreterare EINAR RIMMERFORS Årets största händelse på frikyrkofronten var otvivelaktigt det nionde frikyrko-mötet, som hölls i Stockholm den 11—13 mars 1958, samt de minneshögtider som firades med anledning av att hundra år förflutit sedan konventikelplakatet upphävdes. Frikyrkomötet 1958 samlade 520 ombud. Därjämte deltog på särskild inbjudan representanter från Svenska kyrkan, Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Frälsningsarmén och Pingströrelsen samt för de frikyrkliga samarbetsorganisationerna i Danmark, Norge och Finland. Årets möte fick i viss mån sin karaktär av att fyrtio år gått sedan Frikyrkliga samarbetskommittén bildades. Fyra av deltagarna i årets möte visade sig ha varit med också i det första frikyrkomötet i Sverige, som hölls 1905. Dessa var rektor Gust. Mosesson, Lidingö, pastor Lewi Pethrus, Stockholm, direktör G. O. Gerdner, Jönköping, och pastor A. Th. Lindskog, Lindesberg. Missionsföreståndare Knut Svensson, Jönköping, tjänstgjorde som mötets ordförande, med lektor Ansgar Eeg-Olofsson och missionssekr. Gideon Henriksson som resp, förste och andre vice ordf. Frikyrkomötets viktigaste resultat var en rad rekommendationer i anslutning till mötets tre huvudämnen: Staten och trossamfunden, Kristet ungdomsarbete i en ny skolsituation samt Evangelisation genom undervisning. Mötets samlande tema kan sammanfattas i ordet ”Frikyrkan inför framtiden”. De tre stora inledningsföredra-gen hölls av redaktör Erik Sollerman, Örebro, fil. kand. Bertil Zachrisson, Stockholm, och pastor Thorvald Källstad, Göteborg. Mötet arbetade sedan väsentligen i sektioner, vilkas arbetsresultat redovisades och behandlades vid plenarsammanträden. Ur de viktigaste resolutionerna må här endast anföras några huvudpunkter: I fråga om förhållandet mellan stat och kyrka konstaterade 1958 års frikyrkomöte, i likhet med tidigare frikyrkomöten, att statskyrkosystemet är främmande för Nya testamentets syn på den kristna församlingen. Beträffande den pågående utredningen om förhållandet mellan staten och kyrkan ville mötet inskärpa, att ett lösande av banden mellan stat och kyrka bör ske på för Svenska kyrkan rimliga ekonomiska villkor och för övrigt under former, som ger såväl Svenska kyrkan som de övriga trossamfunden gynnsamma arbetsmöjligheter, till gagn för den kristna trons ställning i vårt land. Beträffande utträde ur Svenska kyrkan ansåg frikyrkomötet, att proceduren vid ansökan om utträde bör förenklas därhän, att en bevittnad skriftlig anmälan, insänd per post, må vara tillfyllest och att anmälan om äkta makars utträde skall kunna ske i en och samma skrivelse. Även den andliga vården vid sjukhusen var föremål för ett uttalande. Frikyrkomötet förordade att den andliga vården, i varje fall vid de större sjukhusen, ordnas genom särskilda tjänster i huvudmannens regi, att dessa tjänster får stå öppna för sökande från olika trossamfund och tillsättas efter sökandenas speciella lämplighet Frikyrkliga samarbetskommitténs nye ordförande missionsföreståndare John Magnusson, Örebro. 150