detta ett nytt rekord med omkring 37 miljarder DM. Då importen stannade vid 30 miljarder innebar detta att överskottet i handelsbalansen ökade med över 50 procent. Under berättelseåret gav Västtyskland i växande utsträckning krediter åt underutvecklade och andra länder. Produktionsökningen var också tillräcklig för att hålla uppe sysselsättningen på hög nivå. Genom internationella lån om 450 miljoner dollar i början av året, främst från Internationella valutafonden och Förenta staterna, lyckades FRANKRIKE klara de statsfinansiella och valutapolitiska svårigheterna under den svåra första delen av året, de Gaulles makttillträde i maj och 4:e republikens successiva avveckling kom därefter att prägla även den ekonomiska utvecklingen. En av de Gaulle-regimens första åtgärder var att emittera ett inhemskt lån, som inbringade 325 miljarder franc, varav 85 miljarder franc (200 milj, dollar) i guld. Samtidigt minskades de statliga investeringarna och skatteskruven drogs åt ytterligare, varigenom senare under året en bättre balans i statsfinanserna uppnåddes. Under inflytande av den ännu rådande infla-tionskonjunkturen fortsatte franska industriproduktionen att stiga med närmare 10 procent fram till mitten av 1958. Härefter stagnerade den som följd av både de inhemska åtstramningsåtgärder-na och den internationella konjunkturavmattnin-gen. Levnadskostnadsstegringen, som främst var koncentrerad till de första kvartalen, blev så stor som cirka 15 procent. Då de automatiska lönehöjningarna inte tillgreps efter den 1 juni kom Jacques Rueff, experten bakom den franska myntreformen. lönestegringen att betydligt understiga levnadskostnadsökningarna. Tillsammans med en nedgång i sysselsättningen, främst genom arbetstidsförkortning, medförde detta en viss levnadsstandardsänkning om uppskattningsvis 3—5 procent. Det franska importöverskottet smalt kraftigt samman, huvudsakligen genom reglering av importen, och mot slutet av året var betalningsbalansen i det närmaste utjämnad (jämfört med ett underskott motsvarande 2 miljarder dollar under 1957). Med hänvisning till den förbättrade yttre balansen förklarades från officiellt håll så sent som i november, att Frankrike inte övervägde någon nedskrivning av francen. Samtidigt med övergången till konvertibilitet i slutet av året och beslut om liberalisering av importen från OEEC-länderna till 90 procent från årsskiftet 1858/59 devalverade man emellertid francen med ej mindre än 17,5 procent. Den betydande nedskrivningen av francens utländska värde får ses mot bakgrunden av uppgifter om att den franska prisnivån vid ifrågavarande tidpunkt ansågs ligga 10 procent över konkurrentländernas. Den industriella produktionen i SOVJETUNIONEN beräknas för 1958 ha varit 10 procent större än föregående år. Som vanligt var ökningen starkast inom den tunga industrien. Vidare hade jordbruket ett särskilt gott år med en spannmålsskörd, som uppges ha legat Vs över rekordåret 1956. Omkring % av utrikeshandeln gällde fortfarande de övriga öststaterna. Varuutbytet med flera västeuropeiska och även ett antal underutvecklade länder ökade emellertid inte oväsentligt. Den under föregående år genomförda decentraliseringen av näringslivet genom upprättandet av 105 regionala ekonomiska råd (sovnarchoser) utbyggdes ytterligare. Sovnarcho-serna kom därmed att omfatta i stort sett alla grenar av folkhushållet utom lantbruket. Som en förberedelse till den 21 :a partikongressen i januari 1959 publicerades i november en sjuårsplan för den ekonomiska utvecklingen, vilken skulle utgöra det första steget mot förverkligandet av en femtonårig ”perspektivplan”. Enligt den nya sjuårsplanen beräknades industriproduktionen fram till 1965 komma att öka med 80 procent. Särskilt stor ökning förutsågs för energiproduktionen (olja, naturgas och elkraft), den kemiska industrien och maskintillverkning. Reallönerna skulle stiga med 40 procent. Man förutsåg dessutom införandet av 40-timmars arbetsvecka 1962 samt en övergång till 5-dagars-vecka om 35 arbetstimmar under senare delen av 1960-talet. 159