RADIOÅRET Av programredaktör KURT LIN DAL Radions — och givetvis televisionens — roll som nyhetsförmedlare har mer och mer kommit att stå i centrum bland Sveriges Radios uppgifter. Flera av de utredningar, som varit i gång under 1958 har haft till ändamål att förbättra nyhetsservicen. Det gäller utredningen rörande provinsorganisationen, som siktade till att förstärka nätet av egna redaktioner och ombud ute i landet och förse dem med bättre tekniska och personella resurser. Ett resultat härav blev i första hand inrättandet av ett nytt distriktskontor för övre Norrland i Luleå och beslut om inrättande av ytterligare ett kontor i Mellansverige. Samma ändamål hade också den utredning rörande samordningen av radions och televisionens nyhetstjänst, som vid årets slut ledde till beslut om inrättande av ett gemensamt nyhetsorgan för intagning och bevakning av nyheter för både radio och TV. Att skapa ett nät av egna utrikeskorrespondenter har länge varit ett angeläget önskemål. En början gjordes i september, då Lars Orup utsågs till korrespondent i Bonn. Senare knöts Björn Ahlander fastare till företaget som korrespondent i Washington. Beslut fattades även om tillsättandet av en befattning som korrespondent i Paris. Sändarnätet för Program 2 (P 2) utbyggdes så att det vid årets slut i stort sett täckte hela landet med undantag för vissa glesbygder. Upprepade undersökningar under året visade, att betydligt mer än hälften av svenska folket hade tillgång till P 2 i hemmen. T alprogram Kulturredaktionen. För debatt, information och orientering på kulturlivets olika områden skapades under hösten ett fast sändningsschema, som var avsett att göra det lättare för lyssnarna att finna de kulturprogram, som var och en var mest intresserad av. Tidsspegelns tidigare recensionsinslag bröts ut och sammanfördes under rubriken Orientering. Filmkritiken återfanns i P2:s nya Biodags. Programserien Kulturindustrin tog upp veckopressen, filmen, radion och televisionen till analys. Andra problem som ventilerades var hjälpen åt underutvecklade länder, den europeiska frihandeln, skolans omvandling, kyrkans skiljande från staten och arbetslösheten. En populärvetenskaplig programserie var Skapelsen; om universums, jordens och livets uppkomst. En svit av framför allt nutidshistoriska program var sammanställd av Hans Villius och byggde på självständig forskning och utnyttjade radions dokumentära inspelningsmaterial. Amerikansk historia skildrades av Björn Ahlander i en serie under rubriken Vägen västerut. Uppmärksammade medicinska föredrag sändes under serierubrikerna Stress, Medicinsk återblick och Pappa i centrum. Sjukvårdssituationen i Norrbotten skildrades i ett antal reportage av Lis Asklund. Ett serieprogram av mer underhållande karaktär var Lustresan. Ett antal årskrönikor var andra stående inslag i P 2:s sommarplan liksom Studio 5, som varje vecka samlade några kända personer till gemytligt samspråk kring dagens samtalsämnen. Tre goda berättare var Elise Ottesen-Jensen, Mollie Faustman och Bengt Berg. En charmfull radiobekantskap var också pojken Bengt, som Maj Ödman följde under hans första skolår på Tomteboda. Levande och fängslande personligheter presenterade Lars Madsén i ett antal program under rubriken Människor jag mött. 168