gen hade axlat regiansvaret för höstens stora lyft, Maxwell Andersons och Kurt Weills musikdrama Lost in the Stars. På stadsteatrarna i Hälsingborg och N orrköping-Linköping tog ledningen det förståndigt nog lugnare. I Hälsingborg gjorde Johan Falck ambitiösa försök med Shaws Sankta Johanna och Beaumarchais’ Figaros bröllop — talpjäsen, nota bene — men vann kritikens bevågenhet först med en giv av Tolvskillingsoperan, där lagandan och den goda viljan överskylde enskilda muskelbristningar. Falck hade också försäkrat sig om urpremiären på Herbert Grevenius tre små enaktare Farväl till kärleken, av vilka den mellersta, en maliciös uppgörelse med den öppna livsstilen, väckte särskild anklang. — Inte heller på östgötascenen underlät man att söka sig utanför allfar vägarna; en tysk dramatisering av Don Quijote föll igenom, men den spanske dramatikern Alejandro Casona fann en varsam interpret i Gösta Folke och möttes med intresse. Till följd av Dramatens tidigare antydda permitteringar kunde Georg Funkquist och Olof Widgren genomföra var sitt gästspel. Den senare hade valt en gammal önskeuppgift, titelrollen i Shakespeares Richard II, och vann en vacker personlig framgång i ett parti som före honom endast Edvard Swartz och August Lindberg gestaltat på svensk scen. Dramatens 50-årsjubileum Den festföreställning med vilken Dramatiska teatern den 18 februari firade sitt 50-årsjubileum bevistades av kungaparet, ett utvalt inbjudet auditorium och i ett begränsat antal även den reguljära publiken. Jubileumsfesten fick en magnifik och säkerligen unik upptakt i det den 85-årige Hugo Alfvén dirigerade sitt kända Festspel, som han komponerade till teaterns invigningsföreställ- "Stadsbudet” advokat Eric Wennerholm presenterar teaterchefen Karl Ragnar Gierow en mans-börda ospelade pjäser. ning 1908. För utförandet hade Sveriges radio ställt sin 50-mannaorkester till förfogande, den största orkester som någonsin förekommit på teatern. Jubileumsprogrammet var Molières Don Juan, som nu för första gången gavs på Dramatens scen, med Jarl Kulle i titelrollen. Anita Björk som dona Elvira och Anders Henrikson som don Juans betjänt Sganarelle för att nämna de främsta rollerna. För uppsättningen svarade Alf Sjöberg, för dekoren Georg Magnusson och för kostymskisserna Lennart Mörk. Efter föreställningens slut framträdde teaterchefen Karl Ragnar Gierow på scenen i spetsen för teaterns samlade personal. I sitt tal framhöll han bl. a. att dagens jubileum främst borde ägnas teaterns personal. Om teaterns medarbetare icke varit så starkt sammansvetsade, så djupt medvetna om sitt ansvar, så fast beslutna att inte svika det arv som lagts i deras händer, så hade Dramaten i dag inte existerat. Så följde den långa raden av hyllningstal, av hr Gierow begränsade till blott en minut för varje. De inleddes av Svenska teaterförbundets ordförande Gunnar Sjöberg, som överlämnade ett porträtt av Tora Teje, målat av Olga Raphael-Linden, så följde Tore Zetterholm för Sveriges dramatikerförbund, som överlämnade en originell gåva, en mansbörda ospelade svenska pjäser, vidare Radioteaterns chef Palle Brunius, direktör Hans Ullberg för Riksteatern, teatercheferna Johan Falck, Hälsingborg, John Zacharias, Norrköping, Lars-Levi Læstadius, Malmö stadsteater, och Karin Kavli, Göteborgs stadsteater, operachefen Set Svanholm, teaterchef Henning Bröndstedt från Det Kongelige i Köpenhamn, cheferna för Helsingfors finska och svenska teatrar och för isländska nationalscenen m. fl. Efter jubileumshyllningarna utdelade hr Gierow Dramatiska teaterns minnesplakett till fem anställda som varit med från begynnelsen 1908. De uppropades efter sina titlar då. De var premiäreleven Elsa Ebbesen, eldaren Hugo Eriksson, premiäreleven Lars Hanson, förstaårseleven Tora Teje och biträdande biljettkassörskan Karin Win-berg. 186