SKOLFRÅGOR Av direktör H. BERTIL LIDGARD I målsättningen för det pågående skolreformatoriska arbetet ingår, att de kommunala huvudmännen i flera avseenden skall få sitt inflytande över skolväsendet förstärkt. Kommunernas hittillsvarande representation och förvaltningsorgan har emellertid inte ansetts i allo avpassade för en utvidgning av befogenheterna, som för närvarande framför allt hänför sig till det högre skolväsendet och yrkesskolväsen-det, men inom kort — efter det riksdagsbeslut, som väntas 1962 — gäller den nioåriga obligatoriska skolans förverkligande. Som ett slutresultat av mångåriga utredningar trädde därför en ny skolstyrelselag i kraft fr. o. m. den 1 juli 1958 och förändrade i betydande utsträckning formerna för den kommunala verksamheten på skolområdet. Den nya skolstyrelse, om vilken skolstyrelselagen stadgat, skall vara styrelse för det obligatoriska skolväsendet i kommunen och därtill knuten verksamhet. Om det i kommunen finns högre kommunal skola, kommunal yrkesskola, allmänt läroverk, statligt eller kommunalt allmänt gymnasium eller kommunalt handelsgymnasium, skall skolstyrelsen vara styrelse även för sådan läroanstalt. Det principiellt nya är alltså, att de särskilda styrelserna för olika kommunala läroanstalter avvecklats, att statsläroverken mer än hittills inordnats under den kommunala verksamheten och att den kommunala myndigheten utövas av ett enda organ. Trots att utredningsarbetet om skolväsendets lokala organisation bedrivits sedan 1951 var man på kommunalt håll förhållandevis illa rustad att övertaga de nya befogenheterna. Det gällde för kommunerna icke enbart att välja nya skolstyrelseledamöter, vilket ofta var nog så enkelt, när man lät den gamla folkskolestyrelsen inträda i den nya styrelsens funktioner, utan det var fråga om att skapa en ny eller vidgad förvaltningsapparat, som skulle ta hand om de nytillkommande arbetsuppgifterna. Och i sistnämnda hänseende tog det uppenbarligen emot på olika sätt. Delvis berodde detta på att vissa av de följdförfattningar, vilka närmare preciserar skolstyrelsens olika uppgifter, ännu inte hade utkommit av trycket, då skolstyrelserna den 1 juli 1958 trädde in i den fulla utövningen av sina befogenheter. Styrelseledamöterna, som enligt övergångsbestämmelserna till skolstyrelselagen första gången valdes i december 1957 med befogenhet att handlägga ärenden om åtgärder, vilka erfordras i anledning av den nya lagens ikraftträdande, var alltså ganska handikappade i sin verksamhet. Detta avspeglade sig bl. a. i det förhållandet att ännu i slutet av 1958 ingen av de tre största städerna hade sin skolchefs-fråga löst och att utformningen av skolledningen i Stockholm ännu var föremål för utredningar. Och även i många andra kommuner gnisslade det under detta första år betänkligt i maskineriet. Tillkomsten av länsskolnämnder i varje län — även detta fr. o. m. den 1 juli 1958 — utgjorde en annan väsentlig förändring i ledningen av landets skolväsende. I sin egenskap av regionala statliga mellaninstansorgan har länsskolnämnderna övertagit de tidigare folkskolinspektörernas arbetsuppgifter. Vissa uppgifter, som åvilat skolöverstyrelsen eller Kungl. Maj:t har decentraliserats till nämnderna. Slutligen har nämnderna erhållit betydande befogenheter med avseende på skolväsendets planering i stort. Till länsskolnämndens uppgifter hör, förutom den redan omnämnda inspekterande och skolplanerande verksamheten, att fungera som tillsättningsmyndighet 213