Automobilförsäljningen stannade vid 147 229 personvagnar av vilka Volvokoncernen svarade för 31 145, mer än någon koncern tidigare sålt under ett år. Mest sålda märke var Volkswagen som fann 24 701 köpare. De ”fem stora”, Volvo, Scania-Vabis, General Motors, Philipsons och Ford, svarade för drygt 80 procent av antalet inregistrerade personbilar. På motorcykelsidan fortsatte kräftgången. Den totala försäljningen uppgick till 11 066 maskiner, ungefär 4 000 mindre än 1957. Husqvarna och Vespa dominerade marknaden. Bilexporten var rekordartad: siffran för 1958 uppgick till 37 139 enheter vilket inbragte inte mindre än i runt tal 280 milj, kronor. För bildelar fick vi ytterligare 150 milj, kronor. Exportökningen motsvarar ett värde av 100 milj, kronor. Scania-Vabis grundade en fabrik i Brasilien och fick en grekisk jätteorder på bussar medan Volvo och Saab i huvudsak satte in sina krafter på USA-marknaden. Bensinpriset steg i början av året men sänkningen kom som en julklapp i form av extra rabatter till större konsumenter, och grundpremierna för försäkring av flertalet nya bilar sjönk den 1 mars, då tariffer baserade på motorstyrka och prisklass trädde i kraft. Stockholms trafikleder var naturligtvis på tapeten, och utbyggnad för 750 miljoner under perioden 1959—68 föreslogs. Detta är nödvändigt då trafiken ökat med tio procent under året och antalet parkeringsplatser minskar. En ny omgång kvinnliga parkeringsvakter installerades i sina ämbeten, korttidsautomater infördes och ”park-and-ride”-systemet diskuterades med större allvar än tidigare. Trafiksäkerhetsforskningen fick större anslag, och man införde normer för säkerhetsbälten, samtidigt som mellanrutor blev standard på taxibilar. Från USA kom den första ”småbilen”, Studebaker ”Lark”, men en svala gör som bekant ingen sommar. Trafiklagen skärptes avsevärt den 1 juli, då det även blev svårare att få körkort och lättare att mista det man redan har. Kommunikationsministern ansåg däremot inte starka skäl nog föreligga för den generella fartbegränsning, som föreslagits. Motorsporten Sveriges motorfederation fortsätter kräftgången på alla fronter. Antalet medlemmar på motorcykelsidan sjönk med 2 700 och bilsidan redovisade ett deficit på drygt 1 500 medlemmar, samtidigt som tiotalet klubbar lämnade de båda organisationerna. De tre senaste åren har över 7 000 medlemmar och 40 klubbar övergivit motorsporten. Antalet tävlingsförare sjönk från 7 780 år 1957 till 7 190 medan antalet tävlingar ökade från 460 år 1957 till 527 och publiken från 643 500 till 683 300. Ökningen är att tillskriva Suezkanalkonflikten som föranledde beslut om stopp för tävlingar under en period av 1957. Motorcykelsporten Det internationella utbytet mellan Svemo och övriga FIM-länder har ökat betydligt och svenska förare har gjort i runt tal 600 starter på utländsk botten medan 300 utlänningar kört i Sverige. Federationen har traditionellt representerats i VM i speedway och motocross och vid EM i motocross och på rundbana. I International Six-days deltog Sverige med lag. Ett antal speedwaykamper utkämpades även. 1 motocross vann svenska laget Bill Nilsson, Lasse Gustafsson och Ove Lundell lag-VM medan Bill Nilsson blev tvåa och Sten Lundin trea i individuella VM. Rolf Tibblin placerade sig på andra plats i EM, där Lennart Dahlén kom sexa och Sten Rickardsson sjua. Ove Fundin höll sig som vanligt väl framme i speedway-VM och blev tvåa medan Olle Nygren blev sjua, Rune Sörmander 13 och Joel Jansson sist på 16:e plats. Mot England körde vårt speedwaylag oavgjort 3—3 men förlorade poängen med 315—332 medan Australien slogs tillbaka i samtliga kamper liksom Norge och Nya Zeeland. Mot Polen blev det både segrar och nederlag. EM på rundbana blev ett svenskt debåcle med Valter Persson som sexa och Tage Nyholm som sjua. International Sixdays gav inte heller några större framgångar för blågula förare. Våra lag blev femma och sexa medan triallaget fullständigt otippat vann Tatra Trial. 252