Men utbyggnaden av det väldiga familjeimperiet fortsatte därutöver i rask takt på andra områden. För att trygga råvaruförsörjningen till Avesta förvärvades Nybergs gruv a.-b., Engelsbergs bruk samt Högfors, Persbo och Pershyttan samt landets största kalkbruk Karta & Oaxen — senare försålt — med dotterbolaget Strå kalkbruk, vilket fortfarande ingår i koncernen, och via kalken tillkom nya industrigrenar inom byggnadsbranschen: Nya murbruksfabriken, Nya asfalt a.-b. och Svenska vägaktiebolaget. För vidare bearbetning av Avestas produkter förvärvades firman J. R. Andersson & Co — Rostfria Andersson — Hedemora verkstäder samt Karlstads- och Kristinehamnsverkstäderna. För att gardera fartygens underhåll inköptes 1941 Lindholmens varv i Göteborg. Inom Johnsonkoncernen bedrivs även ett betydelsefullt forskningsarbete på skilda områden. Här kan nämnas institutet för växtforskning och kyllagring i Nynäshamn, de abelinska trädgårdarna i Norrviken vid Båstad med deras odlingsför-sök med frukt av olika slag. Bland övriga i koncernen ingående storföretag kan nämnas Motala verkstad, som förvärvades 1944. Axel Ax:son Johnsons stora arbetskapacitet räckte till även utanför koncernen. Han deltog i skapandet av Stockholms frihamn och var vice ordförande i frihamnsnämnden 1916—1926, han tillhörde Stockholms handels- och sjöfartsnämnd sedan 1917, ordförande 1929— 1955, satt i Sveriges redareförenings styrelse, var ordförande i Stockholms rederiförening 1918—1957 och i föreningen Sveriges flotta 1939—1944, därefter hedersordförande, och i Stockholms sjömanshus styrelse 1921—1956. Han grundade vidare det 1947 invigda sjömanshemmet Fundacion Johnson i Buenos Aires till minne av fadern. En episod belysande för Axel Ax:son Johnsons outtröttliga verksamhetslust så gott som in i det sista berättades i Svenska Dagbladet av Gunnar Unger inför 80-årsdagen 1956. De närmaste familjemedlemmarna och medarbetarna hade efter långa fruktlösa övertalningsförsök äntligen lyckats förmå GK, som han kallades inom koncernen, att i början av 1956 ta en tids semester. Han satte sig på en av sina båtar och for till Bahamaöarna för att stanna där en månad och riktigt vila ut. Experimentet slog dock ej väl ut. Redan efter några dagar började en växande otålighet ge sig tillkänna hos semesterfiraren. Här fanns ju ingenting att göra! De närstående insåg snabbt vad deras frid tillhörde. De förmådde några framstående affärsvänner att genom en lycklig tillfällighet dyka upp en efter en i Nassau och under ivriga samtal med dessa herrar om de industriella och ekonomiska framtidsutsikterna lyckades Axel Ax:son Johnson till nöds fördriva den tid som återstod av den förhatliga semestern. Ingenting får stå stilla, ständigt måste det pågå en utveckling framåt, var hans lösen. Avesta stad såg i generalkonsul Axel Ax:son Johnson — ”generalen” som han här allmänt kallades — stadens store välgörare, och i Avesta kyrka fick han även sitt sista vilorum i ett gravvalv som iordningställts under kyrkans kor vid restaureringen för några år sedan. Här förrättades även jordfästningen den 11 augusti av kyrkoherde Ragnar Carlsson. De som bevistade akten representerade ett tvärsnitt genom hela det svenska samhället. Där fanns kungligheten, representerad av den bortgångnes vän under decennier prins Wilhelm, där fanns storfinans och järn-verksarbetare, landshövding och sjökaptener, biskop och kusk, ambassadör och kontorister, stadsfullmäktige och industrimagnater, akademiker och lantarbetare, ingenjörer, direktörer och gamla veteraner från järnverket. Kopparkistan bars in i kyrkan av medlemmar av stadens hemvärn, medan andra bildade häck utefter vägen till kyrkan. Gärden av kransar var överväldigande. Vid kistans fotända låg kungaparets lagerkrans och närmast kistan de vita blomsterhyllningarna från barnen samt prins Wilhelms lagerkrans med vita nejlikor och liljor. 261