EN STORMANS DÖD OCH JORDAFÄRD Axel Ax:son Johnson Den svenske storföretagaren framför andra under nära ett halvt sekel, chefen för den vittfamnande Johnson-koncernen generalkonsul Axel Ax:son Johnson, avled söndagen den 3 augusti på Röda korsets sjukhem i Stockholm efter en längre tids sjukdom. Han varvid sin bortgång 82 år gammal. Fadern, generalkonsul Axel Johnson, hade lagt första grunden till koncernen. Han bildade i Stockholm 1873 firman A. Johnson & Co. för import av kol och järn och för export av svenska bruksprodukter. Rörelsen växte snabbt och behov av eget tonnage gjorde sig gällande. Det första fartyget förvärvades 1885 och fem år senare tillkom rederiaktiebolaget Nordstjernan, som snart blev en av hörnpelarna i den blivande industriella och maritima byggnaden. Det var till en början ett blygsamt östersjörederi men utvecklades under Axel Ax:son Johnsons ledning till ett av Sveriges största transoceana rederiföretag samtidigt som det blev ett holding-bolag för den växande koncernen. Redan tidigare hade firmans intressen vidgats åt annat håll. År 1905 förvärvade Axel Johnson aktiemajoriteten i Avesta järnverk och lade därmed grunden till den kommande industriella expansionen. Axel Johnson dog 1910, och det blev då äldste sonen Axel Ax:son Johnson som trädde till för att föra faderns gärning vidare. Han hade även grundligt förberett sig för sitt värv genom studier vid Bergshögskolan och som praktikant i Europa, USA och Fjärran östern åren 1896—1902, då han inträdde som delägare i familjeföretagen. Som chef för dessa visade han sig snart besitta inte bara ekonomisk fantasi och intuition utan gav även prov på en mindre vanlig framsynthet. Hans första stora schackdrag var att långt före någon annan svensk redare överge ångfartygen och lägga om fartygsdriften till dieselmaskineri. Redan 1912 satte han in det första svenska motorfartyget för oceanfart och sålde sedan, alla varningar till trots, undan för undan alla Nordstjernans ångfartyg till utlandet och byggde upp en helt ny motoriserad flotta. När andra stora rederiföretag efter några år tvingades följa exemplet, hade Johnsonlinjen fått ett stort försprång. Ett annat prov på framsynthet visade han när han efter första världskriget byggde om Avestabruket för tillverkning av rostfritt stål. Omställningen krävde visserligen stora investeringar även i fråga om forskning och experiment, men Avesta kunde därmed tidigare än någon annan svensk stålproducent uppta denna tillverkning i stor skala. Hans tredje stora initiativ gällde oljeförsörjningen. Efter omsorgsfulla undersökningar började John-sonkoncernen 1928 bygga ett stort oljeraffinaderi i Nynäshamn, vilket under andra världskriget blev en utomordentlig tillgång för landet. Anläggningarna där utvidgades senare kraftigt och nya raffinaderier tillkom i Malmö, med asfaltprodukter som specialitet, och i Göteborg, det sistnämnda i gång från 1956. 260