Maj Maj 18 Alla försök att utifrån ingripa i Libanon-krisen kan få allvarliga följder för Libanons framtid och freden i Mellersta östern heter det i en officiell rysk deklaration. USA och ”andra västländer” anklagas för kupplaner. Se 12/5, 16/5, 20/5 och 6/6. 19 General de Gaulle upprepar vid en presskonferens i Paris, att han är beredd ”överta landets styrelse”. Nuri es-Said blir premierminister i Arabfederationen (Irak-Jordanien) och jordaniern 1. Hashim vice premierminister. Chef för den nya regeringen i Irak är A. Mukthar Baban och för den nya jordanska regeringen S. el Rifai. Se 14/2, 5/5 och 14/7. 20 Franska regeringen får sina specialfullmakter i fråga om Algeriet förnyade med stor majoritet. Pflimlin förklarar, att han delegerar dessa befogenheter till general R. Salan, för vilken han uttrycker förtroende. Samma dag hyllar Salan de Gaulle i ett tal i Alger, där de Gaulles appell har hälsats med jubel. Se 13/5 och 15/5. Amerikanske utrikesministern Dulles säger, att USA under vissa förhållanden skulle kunna föranledas att sända trupper till Libanon och att detta skulle kunna ske enligt Eisenhowerdoktrinen. Se 12/5, 18/5 och 15/7. 22 Franska regeringen ämnar förelägga parlamentet förslag till en författningsreform. Se 24/5. Spänningen mellan Frankrike och Tunisien ökas till följd av en strid mellan franska och tunisiska styrkor i Gafsa. 24/5 utkämpas åter strider i södra Tunisien. Se 17/6. Vid val till representanthuset i Japan får liberaldemokraterna (regeringspartiet) 287 mandat mot tidigare 290, socialisterna 166 (158), kommunisterna 1 (2) och övriga 13. Premierminister N. Kishi ombildar 12/6 regeringen; A. Fujiyama förblir utrikesminister. Argentinas president A. Frondizi undertecknar en lag, som bl. a. återger peronisterna politiska rättigheter. Se 1/5. Libanons regering beslutar att inför säkerhetsrådet anklaga Förenade arabrepubliken för inblandning. Se 12/5 och 6/6. Västtyska socialdemokratiska partiet återväljer E. Ollenhauer till ordf. Till v. ordf, väl-jes H. Wehner och W. von Knoeringen. 23 Centrala välfärdsutskottet i Alger väljer J. Massu och muhammedanen Sid Cara till ordf. I en appell till ”alla fransmän i världen” förklarar utskottet att det arbetar för bildandet av en de Gaulle-regering. I ett radiotal vädjar konseljpresident P. Pflimlin till nationen om enighet. Se 13/5 och 15/5. 24 Revolt utbryter på Korsika. Fallskärmsjägare går till aktion och i Ajaccio bildas ett välfärdsutskott. I Paris uppmanar högerledaren A. Pinay, som besökt de Gaulle, regeringschefen Pflimlin till ett möte med generalen. Författningsdebatten uppskjutes. Se 13/5, 15/5, 22/5 och 26/5. President Eisenhower föreslår i ett brev till ryske regeringschefen Krusjtjev, att tekniska experter från öst och väst skall konferera i Genève och undersöka möjligheterna att kontrollera ett förbud mot kärnvapenprov. Krusjtjev samtycker 31/5 men säger sig föredra Moskva som mötesplats. Ryska regeringen går likväl 13/6 med på att konferensen hålles i Genève. Se 10/5 och 1/7. 26 Flera franska krigsfartyg lämnar Malta, där de deltagit i en NATO-manöver, och avgår till Algeriet. Franska Medelhavsflottans chef Ph. Auboyneau uppges ha anslutit sig till de franska Alger-”rebellerna”. Nationalförsamlingen håller extra session. Pflimlin fördömer i ett radiotal upproret på Korsika och talar öppet om risk för inbördeskrig. På kvällen anländer general de Gaulle till Paris och för under natten hemliga förhandlingar. Pflimlin tar kontakt med generalen. Kommunisterna agiterar för strejk 27/5. Se 13/5 och 15/5. Warszawapaktens politiska konsultativa kommitté har sammanträtt i Moskva. Parallellt med Sovjetunionens redan tillkännagivna nedskärning av försvarsmaktens personal med 300 000 man under 1958 skall Warszawa-paktens övriga stater minska sina styrkor med inalles 119 000 man. De ryska trupperna i Rumänien skall inom kort dragas bort. Warszawapaktens stater är redo att sluta en nonaggressionspakt med NATO-staterna. 27 General de Gaulle meddelar pressen, att han börjat sonderingar för att bilda en regering. Socialistpartiet och vänsterborgerliga grupper tar ställning mot honom. Pflimlin, som redan resignerat, begär dock natten till 28/5 votering i parlamentet. Han får 408 röster mot 165 och 4 nedlagda. Då han ej vill tillgodoräkna sig de 142 kommuniströsterna, får han ej absolut majoritet. Se 13/5, 15/5 och 28/5. Resultaten av valen i Italien 25/6—26/6 tillkännages. Ställningen i deputeradekammaren är: kristligt demokratiska partiet 273 platser mot tidigare 262, kommunisterna 140 (143), socialisterna 84 (75), neofascisterna 25 (29), socialdemokraterna 23 (19), monar-kisterna 23 (40), liberalerna 16 (14), republikanerna 7 (5) och övriga 5. I senaten får kristligt demokratiska partiet 122 mandat (114); de kan här räkna med absolut majoritet tack vare stöd från de utnämnda he-derssenatorerna. 19/6 avgår A. Zolis regering. Se 17/3 och 1/7. 28 Pflimlins regering i Frankrike begär avsked men kvarstår tills vidare på begäran av president Coty. Denne anmodar talmännen i nationalförsamlingen, A. Le Troquer och G. Monnerville, att med de Gaulle dryfta de omständigheter under vilka generalen kan uppmanas bilda regering. Coty rådgör med 306