General RAOUL SALAN spelade en av huvudrollerna i det fransk-algeriska dramat 1958. Han tog ställning mot Pflimlins regering och samverkade med välfärdsutskottet i Alger men drog sig undan de rent revolutionära elementen. När general de Gaulle blev regeringschef utnämndes Salan till dennes ställföreträdare i Algeriet. Den 60-årige Salan, som var överbefälhavare i Indokina 1952, blev generalinspektör för Frankrikes markstridskrafter 1953 men återkom till Indokina i särskild mission 1954. Han blev medlem av högsta krigsrådet 1955 och överbefälhavare i Algeriet 1956. Där mottogs Salan med misstro av de franska ultranationalisterna, som vid den tiden ansåg att han var ”såld till systempolitikerna”, och han var nära att bli mördad vid det s. k. bazooka-attentatet i januari 1957. Salan hemkallades från Algeriet i december 1958 och blev generalinspektör för försvaret. (Se 4/6 och 15/9.) Maj f. presidenten V. Auriol. Genom Paris går ett demonstrationståg under mottot ”Leve republiken!” Se 27/5 och 29/5. Sovjetunionen uppskjuter på 5 år utbetalningen av långfristiga krediter (till ett värde av 285 milj, dollar) till Jugoslavien. Titos regering förbehåller sig rätt att kräva skadestånd. Se 9/5, 11/5, 22/6 och 1/7. I Cape Canaveral, Florida, göres ett misslyckat försök att uppsända en jordsatellit Vanguard II. Se 17/3, 26/3 och 26/7. 29 I Paris offentliggöres texten till ett brev av 26/5 från f. presidenten V. Auriol till gene ral de Gaulle och dennes svar av 28/5. Auriol har uppmanat de Gaulle att ta ställning mot dem som gjort uppror, de Gaulle svarar, att händelserna i Algeriet inletts och utvecklats i hans namn men att han ej haft med dem att göra. Han beklagar parlamentets hållning. Efter ett rådslag med talmännen, vilka under natten haft samtal med de Gaulle, förordar president C oty i ett budskap till parlamentet en regering under generalen. Coty är redo att avgå, om denna väg ej är framkomlig. På kvällen accepterar de Gaulle uppdraget och säger, att hans villkor är att regeringen får fullmakter och rätt att anordna folkomröstning om en reviderad författning. I Alger säger en av välfärdsutskottets medlemmar, L. Delbecque, att utskottet kommer att bestå efter regeringsbildningen i Paris. Se 28/5 och 30/5. Enligt ett avtal med Storbritannien skall Västtyskland under tre år varje år bidraga med 12 milj, pund till underhållet av den brittiska s. k. Rhenarmén. Storbritannien har tidigare hotat att minska dessa trupper till 45 000 man men går nu med på att endast minska dem till 55 000 under 1958. Se 17/10. Västtyskland deponerar 50 milj, pund i London att användas till betalning av förutsedda men ännu ej avtalade brittiska vapenleveranser. 30 Frankrikes president Coty överlägger med alla partiledarna utom kommunisternas om den tilltänkta regeringen de Gaulle. Socialistledaren G. Mollet förhandlar tillsammans med f. presidenten V. Auriol med de Gaulle i Colombey-les-deux-Églises. Välfärdsutskottet i Alger uppmanar sina medlemmar att lämna de politiska partierna. Se 29/5 och 31/5. 31 General de Gaulle förhandlar i Paris med alla partiledarna utom kommunisternas. President Coty beviljar officiellt regeringen Pflimlin avsked och föreslår i skrivelse till nationalförsamlingens talman de Gaulle som konseljpresident. Se 30/5 och 1/6. Juni 1 General de Gaulle får i nationalförsamlingen investitur som konseljpresident med 329 röster mot 224 (mot honom röstar förutom kommunisterna 49 socialister och 18 radikalsocialister). Regeringen får bl. a. följande medlemmar: ministrar utan portfölj: G. Mollet (socialist), P. Pflimlin (radikalsocialist), F. Houphouet-Boigny (Afrikansk demokratisk samling) och L. Jacquinot (moderat höger), justitieminister M. Debré (socialrepublikan), utrikesminister M. Couve de Murville (partilös), finansminister A. Pinay (moderat höger) och informationsminister A. Malraux (partilös). Regeringen får 2/6 fullmakter att under sex månader lagstifta i stället för parlamentet och att utarbeta en ny författning. Parlamentet hemförlovas 3/6. Se 31/5, 7/7, 14/8, 28/9 och artikeln Fjärde republikens fall. Vid val i Belgien får Kristligt sociala partiet 104 mandat mot tidigare 96, socialisterna 80 (82), liberalerna 20 (24), liberalsocialistiska listan 5 (5), kommunisterna 2 (4) och Flam- 307