Vaktstyrkan ombord på den amerikanska atomubåten Nautilus följer med spänd uppmärksamhet instrumenten vid den riskabla färden under isen i Arktis. Atomubåtar under nordpolens ismassor En världssensation av första rang tillkännagavs den 8 augusti från Vita huset: den atomdrivna amerikanska ubåten Nautilus hade fullbordat historiens första passage under nordpolens is från Point Barrow i Alaska till en punkt mellan Grönland och Spetsbergen i 96 timmars undervattensgång. Nordpolen hade passerats måndagen den 4 augusti kl. 4.15 svensk tid. ”Nautilus” avgick från Pearl Harbor på Hawaii den 23 juli och styrde genom Berings sund mot det djupa arktiska havsbäckenet. Ubåtens färd under nordpolsisen gick på 120 meters djup. Med hjälp av pcriskopet och en uppåtriktad televisionskamera kunde istaket iakttas. Temperaturen i vattnet var 0 grader. Havsdjupet vid nordpolen befanns vara 4 000 meter eller omkring 600 meter mer än vad man förut antagit. Befälhavaren på ”Nautilus” kommendörkapten W. R. Anderson lämnade den 7 augusti sitt fartyg i närheten av Island för att flyga till Washington, där han dagen därpå lyckönskades och dekorerades av president Eisenhower. ”Nautilus” blev ej länge ensam om sin bragd. Den 12 augusti kunde amerikanska marinen meddela, att även atomubåten Skate passerat nordpolen under istäcket fastän från Atlanten till Stilla havet, d. v. s. i motsatt riktning mot ”Nautilus”. ”Skate” lämnade New London i Connecticut den 30 juli för att bedriva under-vattensforskningar i Arktis och passerade därvid under nordpolen tisdagen den 12 augusti kl. 2.47 svensk tid. ”Skate” gick sedan upp till ytan i ett drivisbälte 64 km från polen. Ubåten hade dessförinnan i mars satt ubåtsrekord över Atlanten genom att gå från USA till Storbritannien på åtta dagar, elva timmar, och satte två månader senare uthållighetsrekord i undervattensgång med 31 dagar, 5V2 timmar. I en artikelserie i Svenska Dagbladet lämnade befälhavaren på ”Nautilus” en utförlig skildring av den historiska och allt annat är riskfria färden under nordpolsisen. förbättrade sin röstprocent en aning (från 22,6 till 22,7), medan Pietro Nennis vänstersocialister ökade från 12,7 till 14,2 procent. Småpartierna i centern höll eller stärkte något sina positioner. Däremot gick nyfascisterna och ännu mer de splittrade monarkisterna tillbaka. (Om partiställningen se utrikeskronologien.) Katolikernas stridbare ledare Amintore Fanfani bildade ny regering på basis av en återupprättad koalition med socialdemokraterna. Regeringens majoritet i parlamentet var även i bästa fall mycket klen, och redan i november började Fanfani få allvarliga svårigheter till följd av fronderande inom det egna partiet och tilltagande tvekan bland många socialdemokrater om samarbetet med katolikerna. 349