priserna på livsmedel. I Danmark, som i motsats till Sverige icke har industriråvaror i stor mängd innanför sina gränser, varken järnmalm eller trä och inte heller vattenkraft, men som dock vid sidan av jordbruket med dess livsmedelsproduktion har en betydande industri, till vilken råvaror och drivmedel måste importeras, uppstår under högkonjunktur en ogynnsam relation mellan import- och exportvaror. Under sista halvåret 1957 hade priserna på metaller och trä, olja och kol fallit en del, och även om också jordbrukspriserna var på nedåtgående ändrades bytesförhållandet mellan de danska import- och exportvarorna i så hög grad till dansk favör, att den tömda valutareserven åter började fyllas. Den 1 juni 1957 fanns ett valutaunderskott på 125 milj, kr., men den 1 januari 1958 var valutaställningen positiv med ett överskott på 350 milj. kr. Under de följande månaderna ökades överskottet ytterligare, och den 1 januari 1959 uppgick valutareserven till 1 160 miljoner kronor. Den danska industriexporten svarade omkring år 1900 för endast 5 procent av hela det danska exportvärdet. Femtio år senare hade industriens andel i exportvärdet ökat till 36 procent, 1957 var det 45 procent och kunde för 1958 uppskattas till 47 procent eller lika mycket som jordbruksexportens andel i totalexporten. Ända sedan Storbritannien på hösten 1931 övergav guldet hade Danmark faktiskt haft valutabekymmer. Efter kriget förelåg 1946 ett underskott i handelsbalansen på 1 200 milj. kr. Den goda skörden 1948 och Marshallhjälpen medförde en viss lättnad, och den borgerliga regering som statsminister Erik Eriksen bildade 1950 med anslutning av venstre (centerpartiet) och konservativa folkpartiet förbättrade under loppet av två år valutaställningen betydligt och efterlämnade en valutareserv på 350 milj. kr. Under en ny socialdemokratisk regering, bildad av statsminister Hans Hedtoft i september 1953, försvann emellertid reserven och ny valutaskuld uppstod. På grund av de fortsatta valutasvårigheterna fick Danmark i juni 1957 ett lån hos Internationella valutafonden på 235 milj. kr. Valutareserven var då negativ, men i oktober 1958, då 176 milj. kr. av valutalånet återbetalats, var valutareserven positiv — 976 milj. kr. Valutaställningen hade under loppet av 15 månader förbättrats med 1 023 milj. kr. Att orsaken till den gynnsamma utvecklingen var lägre importpriser och stigande export till högre priser framgår av att utgifterna Från vänster: Utrikesminister Jens Otto Krag, konservativa riksdagsgruppens ledare Poul Sörensen och de konservativas politiske ordförande i folketinget Poul Möller. 23 353