förklarade, att den proklamerade nya fiskegränsen ej komme att respekteras och att brittiska trålare komme att fiska intill 4-milsgränsen under skydd av brittiska örlogsfartyg. En mycket stor brittisk trålarflotta uppenbarade sig även den 1 september vid Islands kust och bedrev fiske innanför den nya 12-milsgränsen, medan isländska vaktfartyg så gott sig göra lät sökte hindra och uppbringa dem. De första dagarna i september var läget rätt kritiskt och flera intermezzon inträffade, dock inga av allvarligare art. Redan efter några dagar hade dock de brittiska trålarna med blott några få undantag sökt sig andra fiskevatten utanför 12-milsgränsen och man fick det intrycket att den brittiska aktionen endast innebar en protestdemonstration av kraftigaste art i rättsfrågan. De brittisk-isländska motsättningarna i frågan bestod dock året ut. Ryske regeringschefen Bulganins erbjudande i december 1957 om ryska neu-tralitetsgarantier för Island, om alla främmande trupper lämnade ön — det gällde här den amerikanska basen i Keflavik — rönte ingen framgång. I sitt svar i februari framhöll statsminister Jonasson att landet hyste den uppfattningen att dess trygghet bäst tillgodosågs genom medlemskap i Atlantpaktsunionen. På rysk inbjudan gjorde en isländsk parlamentarisk delegation vid midsommartiden ett besök i Sovjetunionen. Självständighetspartiet vägrade dock att deltaga på grund av avrättningarna i Ungern av Nagy och Maleter. I augusti beviljade Sovjetunionen en kredit till Island på 50 miljoner isländska kronor för finansiering av fartygsköp från Östtyskland. Kommunala val hölls på hela Island den 21 januari. De blev en lysande framgång för självständighetspartiet. NORGE Av redaktör ODDVAR ERIKSTAD Norges regering 1958, se SvD.s Årsbok XXXIV. Den allmänna konjunkturnedgången ute i världen måste i rätt hög grad påverka norsk ekonomi under 1958, enär landet i så stor utsträckning var beroende av sin utrikeshandel och sin sjöfart. Samtidigt slog sillfisket totalt fel, valfångsten gav ytterst dåligt resultat, och dåligt skördeväder gjorde jordbruksproduktionen mindre än normal. För första gången sedan kriget uppvisade även industriproduktionen en nedgång, och en löneuppgörelse under sommaren försämrade industriens konkurrensförmåga. En del företag måste inställa driften — särskilt inom textil- och skobranscherna — och arbetslösheten omfattade vid årets slut närmare 50 000 personer. För att motverka nedgången vidtog regeringen vissa åtgärder av kreditpolitisk natur. Lånemöjligheterna vidgades en smula, och kommunerna fick större möjligheter att sätta i gång anläggnings- och byggnadsarbeten. Likväl måste stortinget utöver statsbudgeten anslå 120 milj, norska kronor för att motverka arbetslösheten. I övrigt blev följden av bakslaget ett underskott i landets betalningsbalans gentemot utlandet på 1 300 milj, norska kronor. Vid årets slut märktes emellertid på nytt tecken till uppgång i konjunkturerna i stort sett. De sjunkande frakterna tycktes ha stagnerat, och vid årsskiftet var trots allt inte mer än 5—7 procent av handelsflottan upplagd. 361