NOBELPRISEN Karolinska institutets lärarkollegium beslöt den 15 oktober att utdela 1959 års Nobelpris i medicin och fysiologi till två av samtidens främsta biokemister, USA-professorerna Severo Ochoa, New York, och Arthur Kornberg, Kalifornien, ”för deras upptäckter av mekanismen vid den biologiska syntesen av ribonuklein-syra och deoxiribonukleinsyra”. De belönade upptäckterna har på ett avgörande sätt klarlagt och förenklat vår världsbild. Torsdagen den 22 oktober beslöt Svenska akademien att till litteraturpristagare för år 1959 kora den italienske poeten Salvatore Quasimodo, Milano, till börden sicilian, ”för hans lyriska diktning, som med klassisk eld uttrycker samtidens tragiska livskänsla”, som det hette i akademiens motivering. Även detta år kom en särskild omständighet att förknippas med litteraturpriset. Genom en indiskretion — av pristagaren själv eller av tidningsmän, som under publiceringsförbehåll fått förhandsmeddelande om valet — blev akademiens beslut känt över hela världen kvällen innan det officiellt tillkännagavs. Den 69-årige tjeckiske kemiprofessorn Jaroslav Heyrovsky, direktör för polaro-grafiska institutet vid vetenskapsakademien i Prag, tilldelades den 26 oktober av Vetenskapsakademien 1959 års Nobelpris i kemi ”för hans uppfinning och utveckling av den polarografiska analysmetoden”. Det var det första Nobelpris, som gått till Tjeckoslovakien. Samma dag fick den italienskfödde men sedan länge i USA verksamme fysikern Emilio Segrè och den amerikanske fysikern Owen 1959 års pristagare tillsammans med Nobelstiftelsens ordförande förre riksmarskalk Birger Ekeberg: fr.v. Emilio Segrè (fysik), Severo Ochoa (medicin), Jaroslav Heyrovsky (kemi), Owen Chamberlain (fysik), excellensen Ekeberg, Arthur Kornberg (medicin) och Salvatore Quasimodo (litteratur). 45