INRIKESPOLITISK ÖVERSIKT Av redaktör BARBRO NORÉN År 1959 var visserligen ett mellanvalsår och det första året utan vare sig val eller folkomröstning sedan 1953, men inte desto mindre kännetecknades det av stark politisk aktivitet och skarpa motsättningar — inte bara kring det gamla tvisteämnet, tjänstepensionen, utan främst kring statsfinanserna. Det ansträngda statsfinansiella läget och det uteblivna beskedet i statsverkspropositionen om hur regeringen tänkte täcka de statsutgifter som föreslogs orsakade något så sällsynt som en konstitutionell strid mellan regeringen och oppositionens största parti, högern. Vårriksdagen åtskildes utan att klarhet nåtts om balanseringen av den driftsbudget, som skulle börja tillämpas 1 juli. Då höstriksdagen samlades i mitten av oktober lade finansministern fram det under hela året väntade förslaget om en 4-procentig omsättningsskatt. Oppositionen framhöll att det var den största skattehöjningen i Sverige under fredstid. Sedan regeringen ställt förtroendevotum genomdrevs skatten med hjälp av nedlagda kommuniströster. Oppositionen lyckades trots ansträngningar inte enas om ett gemensamt positivt alternativ till regeringens skattehöjningspolitik. på kvällen den 1 december, efter riksdagens avgörande votering om ”oms”, samlades hela den socialdemokratiska riksdagsgruppen för att vid en gemensam middag ”fira” dagen. Till vänster gratuleras statsminister Erlander av bevillningsutskottets ordförande hr Ericsson i Kinna. Till höger ses hr Hilding Hagberg i andra kammaren förklara kommunisternas röstnedläggning. 4 49