Statsverkspropositionen Driftsbudgeten nådde nytt rekord: 13 495 milj. kr. i utgifter, men inkomsterna stannade vid 12 896 milj. Totalt redovisade finansministern ett lånebehov på 2,4 miljarder och förklarade att ”inkomstförstärkningar” på mellan 0,5 och 1 miljard var nödvändiga. Han framlade tre alternativ men tog inte ställning till dem. Han framhöll endast att det var omöjligt att med besparingar nå driftsbudgetbalans. Regeringen hade prövat den möjligheten men ”inte ansett sig kunna förorda en sådan politik”. Finansministerns tre alternativ till ”inkomstförstärkning” var: 1) höjd uttagningsprocent vid inkomst- och förmögenhetsbeskattning — 10 procent ger dock blott 375 milj, och stimulerar skattefusk, 2) höjd skatt på större inkomster och förmögenheter jämte punktskatter — punktskatte-möjligheten är dock delvis uttömd, 3) allmän varuskatt i detalj handelsledet — 1 procent ger 300 milj. kr. Kommentarerna i pressen var överlag syrliga. SvD betecknade regeringens försök att förmå riksdagen att bestämma utgifter utan att sam- tidigt veta något om deras finansiering som ”nära nog otillständigt”. Tidningen framhöll också att nya skatter i en vikande konjunktur står i strid med all hittills känd konjunkturteori. Dagens Nyheter (fp) ansåg att regeringen släppt initiativet och att ”det finns möjlighet för riksdagen att ta upp bollen och göra sitt inflytande gällande där det är verksamt, nämligen vid behandlingen av anslagsfrågorna”. Stockholms-Tidningen (s) menade att ”någon form av generell varuskatt inte är otänkbar” och Aftonbladet (s) förordade klart en sådan skatt. A rbetslöshetsbekämpning Den varslade skatteskärpningen motiverades av hr Sträng i statsverkspropositionen främst med ”den gemensamma viljan till solidarisk samverkan för att via samhällets insatser bistå de arbetslösa”. Av utgiftsökningen på huvudtitlarna — 861 milj. kr. — hänförde sig 167 milj, till de s. k. arbetslöshets anslagen på socialhuvudtiteln. Konjunkturen vände under året. De arbetslösa minskade från nära 73 000 i januari till knappt 30 000 i december (december 1958 ca 55 000). Socialministern summerade i ett interpellationssvar i maj utgifterna för arbets-löshetsbekämpningen via driftsbudgeten till 600 milj. kr. Därutöver hade, sade han, lånegivningen m. m. via kapitalbudgeten ökats med cirka 180 milj., medgivande hade lämnats för uttag av 400 milj, ur investeringsfonderna och av skogsföretagens konjunkturutjämningsmedel hade 25 milj. kr. frisläppts. Skräckbudgeten Hr Hjalmarson begärde i en interpellation den 20 januari att finansministern skulle lägga fram det i statsverkspropositionen antydda alternativet: en driftsbudget som inte krävde skattehöjningar — i pressen döpt till ”skräckbudgeten”. Hr Sträng förklarade dock att eftersom regeringen inte kunnat ställa sig bakom denna nedbantade budget var den inte ett alternativ och han var inte beredd att offentliggöra några uppgifter. I april kom ”skräckbudgeten” att avslöjas av dir. Ruben Rausing i en festskrift. Den visade sig innebära besparingar på 2,9 miljarder: slopande av alla bostadspolitiska åtgärder 550 milj., av kommunbidragen 680 milj., av jord-brukssubventionerna 150 milj, och av bidragen till affärsdrivande verk m. m. 100 milj. En miljard sparades genom utanför budgeten avgiftsfinansierad socialförsäkring. Allmän social restriktivitet gav 50 milj, och nedskurna barnbidrag 400 milj. Dagen efter riksdagens öppnande anmälde högerledaren hr Hjalmarson jämlikt § 57 i riksdagsordningen till talmannen i andra kammaren att ”det förekommit anledning till anmärkning mot finansminister Sträng”: Han hade i strid med §§58 och 59 i regeringsformen inte i budgeten föreslagit de inkomster som krävs för utgifternas täckande. Konstitutionsutskottet tillbakavisade anmärkningsyrkan-det. Endast de tre högerledamöterna reserverade sig för bifall. 50