Oppositionsalternativ Som följd av diskussionen kring utgiftsbeslutens karaktär kom de redan den 13 januari av statsministern aviserade förhandlingarna kring budgeten mellan regering och opposition att uppskjutas till i april. Oppositionspartierna gjorde under tiden energiska men fåfänga försök att sinsemellan nå enighet om en stor besparingsgiv. Endast på vissa begränsade avsnitt såsom i fråga om bostadspolitiken och sjukförsäkringsbidraget lyckades de enas. I mitten av februari såg det ut som om de två-mannadelegationer från de tre partierna, som arbetade med det gemensamma alternativet, skulle kunna gemensamt förstärka budgeten med cirka 200 milj., huvudsakligen genom restriktivare bostadspolitik, minskad subvention till sjukförsäkringen, höjda folkpensionsavgifter och slopade schablonavdrag. Den 21 februari lät dock centerpartiet meddela att det ville hålla frågan öppen tills finansministern lagt sitt bud. Utgångspunkten för det saneringsprogram som diskuterades var de tre partiernas ståndpunkter, redovisade i motioner och remissdebatt. Höger- partiet siktade till att genom besparingar undvika både skattehöjning och inflationsdrivande upplåning. Det ville slopa ett barnbidrag i varje fullständig familj, minska kompensationen till kommunerna, skära ned bostadssubventionerna m. m. Hr Hjalmarson poängterade dock i remissdebatten att inga detaljer i alternativet var heliga utan att partiet var berett diskutera dem. Folkpartiet satsade på besparingar och värdefast ”folklån”, medan centerpartiet ville både spara och låna och dessutom ev. godtaga en mindre skattehöjning. Det lät sparsamheten gå ut även över försvarsanslaget — 60 milj kr. LO, omsen — och hr Hedlund Ända sedan finansministern i december 1958 informerat LO om planerna på en skattehöjning hade organisationen varit ytterst tveksam om lämpligheten därav och avrådde även i april regeringen från att lägga fram förslag om omsättningsskatt. I stället förordades upplåning och, om konjunkturen blev bättre, oms till hösten. SvD skrev: ”Regeringen kräver skatten under åberopande av lågkonjunkturen och LO går emot av samma skäl”. Till uppskovstankens tillskyndare sällade sig snabbt centerpartiledaren. I början av april inbjöd regeringen LO till konferens för att söka samordna den fackliga och politiska arbetarrörelsens syn på det stats-finansiella läget. Det ökade tilltron till ryktena om att LO:s tveksamhet i skattefrågan föranlett hr Sträng att framlägga en ofullständig budget. I dechargedebatten ifrågasatte också hr Heck-scher (h) om beskattningsmakten flyttats inte bara från riksdagshuset till kanslihuset utan även vidare till ett hus vid Norra bantorget. Utom-parlamentariskt inflytande, rådgivare utan konstitutionellt ansvar kan ha varit utslagsgivande, sade han. Hr Hedlund instämde snabbt i LO:s krav på uppskov. Det föranledde högerpartiet att genast förklara att det fann ett uppskov med budgetens balansering meningslöst och farligt; det gäller att snarast genom besparingar sanera budgeten. I Gefle Dagblad (fp) hette det bittert: ”Så snart regeringen håller på att köra i diket rycker hr Hedlund ut med centerpartiets räddningsvagn”. Norrländska Socialdemokraten (s) komplimente-rade centerpartiledaren för ”god placeringsför-måga, som det heter på fotbollsplanen”. U ppskovsbeslutet Den 13 april samlade regeringen 13 förhandlare kring statsrådsberedningens långa bord för att låta oppositionen ta del av finansministerns nya budgetberäkningar — ”en verklig skräckbud- Centerpartiets ledare Gunnar Hedlund intervjuas i TV av T. G. Wickbom (med ryggen mot kameran). 52