Kärnvapenfrågan Både inom och utom partierna, både inom och utom riksdagen blev frågan om ett svenskt atomvapen ett av årets största debattämnen. Ett försök att få till stånd fyrpartiförhandlingar om atomvapenforskningen avvisades av regeringen, och riksdagen avslog högerpartiets yrkande om anslag för konstruktionsforskning. På senhösten rekommenderade socialdemokratiens och folkpartiets studiegrupper i atomvapenfrågan uppskov med ställningstagande i anskaffningsfrågan och utvidgning av forskningen. Socialdemokraterna ville dock inte ändra 1958 års beslut om enbart skyddsforskning, men detta skulle inte tolkas ”snävt”. Centerpartiledaren anslöt sig till studiegruppernas kompromisslinje. I oktober bildades en ny valorganisation, Framstegsunionen, vilken i SvD rubricerades som ”AMSA i kapprock”. Opinionsundersökningar gav motstridiga uppgifter om förskjutningar i inställningen till svenskt atomvapen. ”Hur enigheten skall kunna bevaras i kärnvapenfrågor begriper inte jag! Det kanske är ödesbestämt att partierna och nationen skall splittras i denna fråga.” Så föll försvarsministerns ord i riksdagsdebatten 15 maj om atomvapnen. Statsministern gjorde fräna utfall mot högern för att den aktualiserat forskningsfrågan. Hr Hjalmarson svarade att partiet varit villigt att låta motionen vila till hösten, såvida regeringen velat förhandla efter vårriksdagens slut, vilket föreslagits av folkpartiet och centerpartiet. Förhandlingar mellan partierna hade inte haft någon uppgift att fylla, hävdade hr Erlander: ”Låt oss inte kväva den öppna och fria debatten genom pekpinnar från partiledarna.” Varpå hr Hedlund underströk partiernas och främst regeringspartiets ansvar för att opinionen vägleds. ”Partierna får inte bara lyssna. De skall också Förutvarande landshövdingen och högerledaren Fritiof Domö lämnade riksdagen vid höstsessionens slut och höll ett uppmärksammat avskedstal. leda.” Samma anda återfanns i ett inlägg av hr Sköld (s). Hr Sköld hade under våren i samarbete med sex experter gett ut ”Svenska atomvapen?”. På hösten kom ”Nej till svenska atomvapen”, vars tillskyndare var socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Inga Thorsson. Denna bok granskades kritiskt av försvarets upplysningsverksamhet, vilket gav anledning till en inter-pellationsdebatt. Försvarsministern deklarerade däri att den militära informationsverksamheten inte får innebära inblandning i den politiska debatten. SvD ansåg att hans tal kunde tas till utgångspunkt för ”ren munkorgspolitik”. Den 12 november framlade kommittén sin rapport: beslut om ett svenskt atomvapen behöver inte fattas nu, tidigast i mitten av 1960-talet; skyddsforskningen bör utvidgas, men avgörande om konstruktionsforskning träffas tidigast 1963; ett svenskt atomvapenbeslut skulle kunna bli en belastning för nedrustningsarbe-tet. Hr Erlander, som varit kommitténs ordförande, förnekade att utlåtandet var en kompromiss mellan stridiga viljor inom partiet. Rapporten betecknades av Dagens Nyheter som ”en kompromiss i rätt riktning”, medan SvD var mera avvaktande och fann att ”de socialdemokratiska väljarna lämnas utan ledning, och partiet söker fortfarande vinna tid”. Högerledaren beklagade att kommittén ej velat ge konstruk-tionsforskningen klarsignal. Tre dagar senare förordade folkpartiets förtroenderåd och riksdagsgrupp också fortsatt uppskov i huvudfrågan men vidgning av forskningen. Under vilka former utvidgningen beslutas spelar mindre roll än att den kommer till stånd och får tillräckliga anslag utan onödigt dröjsmål, menade man. ”Ännu en äggsjuk höna” kommenterade Handelstidningen. SvD gav mot slutet av året uttryck för sin djupa oro över den aktivitet som motståndarna mot ett svenskt atomvapen visar, medan försvarets upplysningsverksamhet fått ”munkorg av regeringen” och de demokratiska partierna utom högern ställer sig passiva. Tidningen fann att det kan bli nödvändigt att oberoende av partipolitiken ta nya initiativ och erinrade om det stora informationsmöte om försvaret som ordnades i Konserthuset i Stockholm den 12 februari av bl. a. ambassadören Erik Boheman. Det kan bli påkallat att ordna många sådana möten under 1960, betonade SvD. 61