Voteringen Vid behandlingen i kamrarna blev det långvariga debatter med i huvudsak en upprepning av argumentationen från avgörandet i riksdagen våren 1958. Socialdemokraterna betonade särskilt värdet av att pensionsfrågan enligt regerings-förslaget kunde få en skyndsam och allmängiltig lösning. Endast genom lagstiftning, byggd på förslagets principer, kunde garantier skapas för att i praktiken alla anställda — även oorganiserade och i ekonomiskt svaga branscher sysselsatta — skulle få en tillfredsställande tjänstepension. Man underströk också för-delningsmetodens förtjänster från värdesäkringssynpunkt. Från den borgerliga sidan anfördes bl. a. att det föreslagna pensionssystemet skulle inverka menligt på produktions- och inkomstutveckling och innebära långsiktiga risker med avseende på sysselsättning och penningvärde. Man framhöll vidare, att det var fråga om ett tvångssparande, att avgifterna fördelade sig oriktigt på generationerna samt att förslaget inte stöddes av medborgarnas flertal. Andra kammarens votering, som ägde rum på kvällen torsdagen den 14 maj, emotsågs med utomordentligt intresse. Resultatet blev att lagförslaget antogs med 115 röster mot 114 och en nedlagd (hr Königsons). Ingen var frånvarande. I första kammaren hade då propositionen redan antagits med betydande majoritet. Beslutets innebörd Beslutet innebar att lag om allmän tjänstepensionering skulle träda i kraft 1 januari 1960. Utbetalning av pensioner förutsattes börja under 1963. Ålderspensionen blir (om den utgår från 67 års ålder) 60 procent av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten under de 15 bästa åren. För full ålderspension fordras i inledningsskedet 20 pensionsgrundande år. Detta krav höjs successivt till att avse 30 år. Tillsammans med folkpension motsvarar ålderspension från till-läggspensioneringen för det stora flertalet inkomsttagare cirka två tredjedelar av hela arbetsinkomsten. Vid förlust av arbetsförmågan erhålles förtidspension. Hel sådan utgår med belopp motsvarande vad vederbörande skulle få i ålderspension från 67 års ålder. Den allmänna tjänstepensioneringen innefattar även änkepension och barnpension. I fråga om förtidspension och efterlevandeskydd skall lagstiftningen, som i propositionen endast antytts i sina huvuddrag, bli föremål för komplettering. Arbetsgivareavgiften, räknad på den totala lönesumman vid konstant penningvärde och oförändrad inkomstnivå, har kalkylerats till 1,9 procent 1960 och 4,5 procent 1964. Det förutsättes att den framdeles icke skall överstiga 10 procent. Den allmänna pensionsfonden beräknas (likaså vid konstant penningvärde och oförändrad inkomstnivå) vid slutet av 1964 uppgå till 4 700 milj. kr. Fondförvaltningen skall ombesörjas av tre olika fondstyrelser. För administrationen av allmänna tjänstepensioneringen, från hösten 1959 oftast benämnd med förkortningen ATP, svarar de lokala skattemyndigheterna, centralsjukkassorna och riksförsäk-ringsanstalten. Tjänstemännen förhandlar Som följd av lagförslagets antagande inleddes förhandlingar mellan å ena sidan arbetsgivareföreningen och å andra sidan industritjänstemännen och arbetsledarna om samordningen av ATP och redan förefintliga pensionsanordningar. Från 64