torget invigas. Detta skedde den 11 april i närvaro av konungen jämte medlemmar av kungafamiljen. Den nya byggnaden är 50 meter hög, 61 meter lång och 15 meter bred. Den är tio meter högre än Kungstornen. Arbetet på nästa höghusbygge fortsatte, och i oktober kunde ett antal butiker öppnas även i denna byggnad. I den först uppförda skyskrapan jämte angränsande byggnader stod på öppnings-dagen 42 butiker färdiga, med ett tusental personer i arbete bakom diskarna. Saneringen av Norrmalm har medfört betydande ingrepp. Inom det berörda området revs 55 fastigheter med 180 butiker, 480 bostäder, 2300 kvadratmeter kontor, 13 hotell och pensionat, tre skolor, en kyrka och ett obestämt antal verkstäder och lagerlokaler. Kostnaderna för det första höghuset, Hötorgshallen och affärsgatoma på båda sidor om Sergelgatan uppgick till 50 milj. kr. Hela Hötorgscity beräknas kosta 150 milj, kr., och Stor-City i dess helhet går till 600 milj, kr. Därtill kommer omdaningen av trafiknäten, inklusive Tegelbacken, till en kostnad av 750 milj. kr. När allt är klart omkring 1970 är man uppe i en totalsiffra på omkring 1 500 milj. kr. Men därmed har Stockholms stad fått ett fullt modernt, centralt cityområde. ❖ Till bebyggelsen för affärsändamål kommer, i den mån stadens marktillgångar medger, byggproduktion för bostadsändamål. Man planerade sålunda att på Marie-bergsområdet, där f. ö. Svenska Dagbladets nya hus redan håller på att byggas, åstadkomma bostäder för omkring 3 000 personer, bl. a. i en byggnad, som blir 17 våningar hög. Därtill kom ett garage för 700 bilar. På Skinnarviksbergen planerades ett annat bostadsområde med plats för omkring 2 000 personer, skolor med 20 klassrum samt garage för 800 bilar. Förhandlingar om bostadsbyggen skulle vidare föras med grannkommuner. Det bör i detta sammanhang nämnas, att Storstockholm förbereder ett centralt register för bostadssökande inom hela området. Någon bostadsförmedling var dock icke påtänkt i detta sammanhang. På Gärdet beräknas 4 500 personer få bostad. Bostadsbristen är emellertid fortfarande akut. Kön av bostadssökande översteg betydligt 100 000 personer. * En av de största svårigheterna i en stad av Stockholms storlek och struktur är den alltjämt stigande biltrafiken, och även under 1959 har besvärligheterna på skilda sätt gjort sig märkbara. Bilbeståndet växer år från år. Man har beräknat att antalet bilar i Stockholm omkring 1970 skall uppgå till cirka 200 000 och 1990 till omkring 500 000. I varje fall måste man kalkylera med att staden kommer att ha åtminstone en bil på var femte invånare. Den stigande biltrafiken medför svårigheter både i fråga om gatorna och beträffande parkeringen. För framtiden räknar man redan nu med en förgrenad och utbyggd tunnelbana jämte genomgående motorvägar. En betydande lättnad vanns när den nya bron över Söderström blev färdig och högtidligen öppnades för trafik i mitten av juli. Bron är 445 meter lång och har en kapacitet av 140 000 åkdon per dygn. Den sträcker sig emellertid från söder endast till Riddarholmen, varifrån trafiken norrut hänvisas till befintliga broar, bl. a. den provisoriska pontonbron. Den nya bron kommer emellertid inom en nära framtid att få en direkt fortsättning norrut. Ett betydelsefullt steg togs genom principbeslutet om Tegelbackens reglering. Efter 35 års diskussioner var man äntligen färdig med ett förslag, som kunde godkännas. Enligt detta skall Söderströmsbron utbyggas vidare norrut strax öster om järnvägsbron. Därifrån ordnas en trafikled över järnvägsspåren längs 94