HUNDRAÅRSMINNE PÅ ÖVRALID Av redaktör KARL-EVERT ALMBLAD Hundraårsdagen av Verner von Heidenstams födelse firades under två heta julidagar 1959. Högtidligheterna var helt förlagda till Vätterns stränder och började med en folklig fest vid födelsegården Olshammar för att nästa dag, som var födelsedagen den 6 juli, kulminera på Övralid, skaldens ålderdoms örnbo. Heidenstam skrev en gång, att han hade två visdomsord som han ej tröttnade att upprepa: ”Man skall alltid tala sanning och man skall ej glömma de dödas gravar”. Den 6 juli fick man uppleva hur levande Heidenstams minne ännu är, och det var just vid hans grav som man fick göra det. Det var inte någon bombastisk fest med fanfarer och trumvirvlar, det var en stilla, nästan diskret åminnelse, medan Vättern skiftade dagrar nedanför och åskan mullrade just som årets Övralidspristagare professor Ragnar Josephson konstaterade hur ingivelsen kom över Heidenstam som åskslag. Professor Josephson uppehöll sig i sitt tal mycket vid döden, som var central i hela Heidenstams liv. Den rotlöshet som präglade Heidenstam var i själva verket ett främlingskap i tiden — sitt eget Sverige hånade han, men han sökte samtidigt tala med dess röst. Det hölls tre tal denna dag. Det första var ett hälsningstal av landshövding Per Eckerberg, det andra professor Josephsons. Det tredje hölls av en av de aderton i Svenska akademien, Harry Martinson. Han talade så att det blev dödstyst vid Harry Martinson nedlägger Svenska akademiens krans vid Verner von Heidenstams grav. 316