Domänverkets 100-årsjubileum Domänverket firade den 4 september sitt 100-årsjubileum i Stockholms stadshus i närvaro av kung Gustaf Adolf, prinsessan Sibylla och ett tusental övriga inbjudna. Efter hälsningstal av verkets chef generaldirektör Erik W. Höjer, som till konungen överlämnade två bokverk som utgetts till jubileet, hölls högtidstalet av jordbruksministern statsrådet Gösta Netzén. Tal hölls dessutom av bland andra dr E. Glesinger, representant för FN:s Food and Agriculture Organization (FAO), kronojägare Halvar Halvarson för personalen och norske skogsbrukspresidenten A. Langsæter. Efter talen uppfördes en dialog av redaktör H. Wahlberg ”Verket går vidare”. Domänchefen hade visserligen avböjt gåvor vid jubileet, vilket dock ej hindrade att ett par originella sådana överlämnades, överdirektör Folke Johansson i Skogsstyrelsen presentade en planta av Meta sequoia glyptostroboides, ett träd som frodades för 4 000 år sedan och av vilket levande exemplar upptäcktes 1949. Ett frö kom till Sverige och har utvecklats till planta. Bankdirektör Erik Lundh överlämnade från Skogsbrukets samarbetsdelegation gåvobrev på skogsplantor som under hösten eller nästa vår skulle utsättas vid varje jägmästar- eller krono-jägmästarboställe i riket. Jubileet slutade på kvällen med bankett. Under tiden närmast före jubileumsfesten anordnade domänverket korv- och ölfester för revirens personal på 99 platser för 15 000 personer. Professor Ragnar Josephson, landshövding Per Eckerberg och Harry Martinson på Övralid. Vätternstranden så när som dånet från reaplanen från Karlsborg, som utgjorde en av högtidlighetens ljudkulisser. Martinson sade, att Heidenstam var modem i sin skildring av det gammalmodiga och däri låg en av hans stora insatser. Det som fängslat Martinson mest var dock den stora enkelheten. Heidenstam var en av de stora skalder, som hade förmågan att skriva de mellanord som inte står på pappe-det, de aldrig skrivna mellanord som ger dikten dess mening, sade Martinson. Det var Stiftelsen Övralid, som stod bakom denna minneshögtid, och bland dem som kommit till Övralid var bl. a. representanter för släkten. Heidenstams väninna Kate Bang följde högtiden från fönstret till sitt gamla rum från de dagar hon tillbragt här. Dagen innan hade Norra Vätterbygdens hembygdsförening kallat till en mera brett upplagd festlighet vid den gård, som man kanske vågar säga representerar det mera idylliska i Heidenstams längtan till Vättern, på Olshammar. Här hade firandet ett drag av folkfest. Minnesorden talades från den magnifika lindgrupp, som i dag dominerar gårdsplanen -kring hans ”morfars hus”. Själva gården har för några år sedan restaurerats och iordningställts i sitt nuvarande skick genom nuvarande ägaren Munksjö a.-b. i Jönköping. På Olshammar gassade solen, medan fil. dr Alf Ahlberg högtidstalade och professor Karl-Gustaf Hildebrand talade för Sveriges författareförening, vilken bl. a. hyllade en av sina grundare, en skald ”som med diktens hjälp tog hämnd på vad han ansåg vara en ganska misslyckad ungdom”. 117