Nordsvenska hingsten Kälar 1337 vrenskas i RiLa.s visningsring. mötet i Uppsala i november, som speciellt inriktat sig på att redovisa vad som är aktuellt inom nötkreatursskötseln. Rektor Karl Vieweg, Bollerup, som inledde, ansåg att efterfrågan på huvudprodukterna, mjölk och kött, kunde bedömas gynnsammare för den senare än den förra, om man ser framåt i tiden. Liksom hittills synes dock produktionen av mjölk och kött bäst kunna åstadkommas genom kombinerade raser, där ungdjuren kan slaktas med gott utbyte eller uppfödas till mjölkkor, som, när de fyllt sin uppgift, har gott utgallrings-värde vid slakteriet. Det underströks att de hårdnande konjunkturerna för jordbruket måste mötas med ratio-naliseringsåtgärder av olika slag. I princip är nötkreaturs-skötselns rationalisering i Sverige en fråga om intensitetsök ning, då denna driftsgren är belastad med höga fasta kostnader (cirka 1 200 kr. per ko och år). Köttproduktionen ger i regel bättre nettoutbyte och passar som komplement till mjölkproduktionen, men är ofta för extensiv för de mindre jordbruksenheterna. Både avelsmässiga, utfodringstekniska och skötseltekniska rationaliseringsåtgärder kan medverka till en ökad intensitet och en relativ kostnadsminskning, men samtliga måste förutsätta en intensitetsökning som underlag. Vårt kobestånd utgjorde 1959 1,37 miljoner mjölkkor men visar sjunkande tendens, så att vi om cirka 10 år kan vara nere i ungefär 1 miljon. Detta skapar utrymme för en intensitetsökning genom att avkastningen per ko kan höjas från nuvarande 3 000 kg till 4 000 kg, om konsumtionen av mjölkprodukter bibehålies. Cirka 1 miljon kor torde vara det lägsta antal, som räcker för att ge oss spädkalvar för kött djursuppfödningens behov. En sådan intensitetsökning skulle nödtorftigt kunna försörja landet med kött och mjölk och samtidigt vara en nationalekonomiskt och privatekonomiskt god lösning av jordbrukets och nöt-kreatursskötselns nuvarande problem. En rad problem är förenade med nötkreatursskötseln och många förslag till lösningar har framlagts. Det är arbetskraftsfrågan som är det viktigaste och en av anledningarna till att mjölkproduktionens lönsamhet försämrats. I många fall är det även byggnadsfrågan. En livlig diskussion fördes om fördelarna av övergång till enklare stallar där djuren går fria i stället för det konventionella systemet med uppbundna djur. Den diskussionen kommer säkerligen att fortsätta och under tiden väntas undersökningsresultat framkomma som kan ge bättre vägledning vid planering av lösdriftsladugårdar. 130