Skogsbruket Konjunkturen för trävaruexporten utvecklades 1959 i gynnsam riktning. Alltsedan slutet av mars förbättrades marknadsläget. Efter det ovanligt kraftiga bakslaget 1958 med en exportminskning med drygt 20 procent var visserligen en relativt snar återhämtning väntad, men den kom fortare än man i allmänhet räknade med. Exportförsäljningarna, som fram till början av 1959 gått mycket trögt, ökade successivt, och vid slutet av maj hade redan två tredjedelar av den beräknade exporten placerats. Tyvärr lät dock den välbehövliga prisförbättringen vänta på sig. En stor del av 1959 års export blev såld till förlustbringande priser, varför årsresultatet ur ekonomisk synpunkt blev otillfredsställande, trots den återhämtning som skett. I ett uttalande i Svenska Dagbladet vid årsskiftet sammanfattade direktör Knut Ronge i Svenska trävaruexportföreningen situationen dock som relativt gynnsam för exporten. Med en så stor del som nära 50 procent av den beräknade exporten redan försåld för 1960, varav en avsevärd del för höstleverans, ansågs goda utsikter finnas för avsättningen under det nya året. Huruvida ett skäligt ekonomiskt resultat kan uppnås var en obesvarad fråga. De svenska sågverkens räntabilitet var ej tillfredsställande på grund av höga kostnader. Ytterligare höjning av exportpriserna ansågs vara behövlig. Men risk förelåg då att trävarorna trängdes undan från vissa användningsområden av andra byggnadsmaterial. Denna avvägning utgjorde ett allvarligt problem för våra trävaruexportörer. På skogsägarefronten betecknades 1959 som ett händelserikt år, särskilt på industrifronten. Viktiga beslut om stora skogsindustriföretag i skogsägarerörelsens regi hade fattats. Dels hade det länge planerade norrlandsföretaget börjat ta gestalt genom bildande av ett särskilt norrlands-bolag, där många miljoner kronor tecknats eller insamlats genom industrilån. Dels startade en stor nyanläggning i Mörrum, ett projekt som ekonomiskt kunde realiseras tack vare en väl genomförd kapitalanskaffning inom sydöstra Sveriges skogsägareförbunds eget verksamhetsområde. Uttalandena vid årsskiftet gick i den försiktiga optimismens tecken, då man konstaterade att skogsägarerörelsen söker samla sig inför nya och större arbetsuppgifter och anpassa sin organisation därefter. Såsom inte minst betydelsefull betecknades den skogsvårdande verksamheten som numera ställer väsentligt större krav också från samhällets sida i fråga om skogens rätta utnyttjande. Världens oljehunger ökas Oljeindustriens män räknar med att världen kommer att bli oljehungrigare än den någonsin varit. Jakten efter nya fyndigheter pågår med oförminskad takt, och petroleumkemien utvecklas explosionsartat. Detta berättade i juni de svenska deltagarna i världspetroleumkongres-sen i New York. Det var en allmän uppfattning vid kongressen att olja kommer att stå sig som energikälla decennier framåt. Atomenergi kan avlasta behovet på vissa områden, medan olja på andra kommer att fortsätta att vara den bästa och bekvämaste energikällan även sedan atomenergien börjat utnyttjas på allvar. Tre procent av all oljeproduktion går numera till ”petrokemi”, och den procentsiffran ökas snabbt. Man kan nu göra nästan vad som helst av oljeprodukter. Oijekongresserna hålles vart fjärde år, och denna i New York firade även 100-årsminnet av världens första kommersiellt utnyttjade oljekälla i Titusville, Pennsylvania, det vill säga amerikanerna trodde att det var den första. Polackerna uppgav emellertid i en uppsats till kongressen, att de hade en oljekälla i gång kommersiellt redan 1853, och de amerikanska värdarna var artiga nog att inte bestrida rekordet. Biltunneln under Mont Blanc T slutet av maj började arbetet på en 11,6 km lång landsvägstunnel under Mont Blanc, på den franska sidan, 4 km från Chamonix. Italienarna hade satt i gång från sitt håll redan i december 1958. De stötte emellertid på oförutsedda svårigheter ett stycke in på det nya året. De första allvarliga besvärligheterna uppträdde i februari, när vatten forsade in i tunneln från en underjordisk ström. Flera ton sten störtade en månad senare från tunneltaket och krossade den massiva fyravånings plattform, från vilken borren manövrerades. Dessbättre kom ingen människa till skada. I augusti fördröjdes arbetet på nytt av instörtande bergpartier. Ingenjörerna beslöt då att gå in under berget med en smal sonderingstunnel, vilken senare utvidgades och förstärktes undan för undan. I början av november hade man kommit en km in i berget på den italienska sidan vid Cour-mayeur. Arbetet fortsatte på övre tunnelhalvan, tills man nådde fram till solid granit, för att sedan upptagas på hela genomskärningen med 16 kraftiga svenska borrar. Italienarna och fransmännen skall klara av 5,8 km vardera av denna biltunnel genom Mont Blanc. 133