De fyra tävlande i programmet ”Upptäcktsresan” på Skansen den 15 augusti. Fr. v. Gunnar Lundh, Kurt-Levi Carlsson, Selma Andersson och Ebbe Schön. Nordvisionen att de fyra nordiska ländernas sammanslagna ekonomiska och tekniska resurser skall kunna resultera i mer avancerade och påkostade program, kanske främst på underhållningens område. Ett knappt halvår före den svenska televisionens födelsedag kunde också Eurovisionen femårs jubilera; det skedde med två stort upplagda sändningar den 6 och 7 juni. Här kan det vara på sin plats att påminna om det rika utbyte svensk TV haft av sitt medlemskap i Eurovisionen, som inte minst bistått Aktuellt med rykande färska nyhetssändningar från kontinenten — Eisenhowers och Macmillans samtal i augusti i nr 10 Dow-ning Street kan nämnas som exempel. En upprustning har alltså skett på det tekniska området och likaså har publik underlaget rekordartat kunnat breddas. Har nu denna glädjande utveckling sin motsvarighet inom repertoaren? Med den frågan lämnar vi statistikens säkra mark och tvingas ge oss in på mera subjektiva bedömningar. Man kan fastslå, att många program ännu befinner sig på experimentstadiet, vilket med hänsyn till de ekonomiska och personella resurserna inte är på något sätt förvånansvärt. Även om utgångsläget hade varit gynnsammare skulle fem år inte ha kunnat räknas som alltför lång utvecklingstid för ett så stort och svårt medium. Försöken att komma till rätta med problemen, att ge oss en engagerande och konstnärligt fullviktig repertoar, har varit stimulerande att följa; vi har fått flera program som tydligt talat om en vilja och förmåga till utveckling och förnyelse. Så har t. ex. TV-teaterns program under året säkert betytt åtskilligt för ett fördjupat intresse för mediet från tittarnas sida. TV-teaterns begränsade ekonomiska möjligheter har oupphörligt påtalats, men inspirerade insatser av en skicklig ensemble och kunniga regissörer har ändå givit oss en rad fullgoda föreställningar som Brenners Rum för ensam dam, lonescos Den skalliga primadonnan, Olle Mattsons Porträtt av jägare (första pris i TV-teaterns under 1959 avgjorda dramatävling), Sartres Stängda dörrar, Molières Den inbillade sjuke, Mobergs Vår ofödde son och Tjechovs Måsen — föreställningar som vittnat om rika förutsättningar att skapa levande och suggestiv scenkonst i bildrutan (medan de prov på utländsk TV-teater som givits snarare vittnat om släktskap med filmens konst). Framförandet på sensommaren av Tage Aurells novell Grindstolpe som ”TV-berättelse” var ett spännande experiment med nya illustrationsformer. Något av samma experimentlust — så nödvändig för mediet under dess pionjärtid — har 138