VÅR FEMÅRIGA TV Av GUNNAR FALK Den 29 oktober 1959 var det jämnt fem år sedan den svenska televisionen startade sin verksamhet med övningssändningar. Jubileet uppmärksammades inte med något festprogram; TV-chefen Nils Erik Bæhrendtz och programchefen Per-Martin Hamberg nöjde sig i en Aktuellt-glimt med att påminna om pionjärtiden samt om den tekniska utveckling som sedan skett. Expansionen på det tekniska området har också varit våldsam, betydligt snabbare än vad man ursprungligen kalkylerat med. Enbart under 1959 tillkom inte mindre än 19 nya sändarstationer. Det innebär att sändamätet nu är utbyggt så att 4,5 miljoner människor i vårt land har möjlighet att se TV. Att döma av antalet lösta licenser tycks också denna möjlighet i mycket stor utsträckning utnyttjas. Licensantalet steg från 244 479 den 31 december 1958 till 598 528 motsvarande tid 1959. Detta TV-intresse — som det speglas i den för varje år snabbt stigande licenssiffran — anses vara unikt i världen. Den livlighet med vilken mediet diskuteras, såväl i pressen som man och man emellan, visar också tydligt att televisionen är en aktualitet och en angelägenhet för oss. Även inom det programtekniska området är en viktig nyhet att notera: i augusti kunde videobandet tagas i bruk — en apparat som gör det möjligt att i förväg spela in program. I och med att en länkförbindelse mellan Sverige och Norge blev klar kunde Nordvisionen den 1 oktober ha premiär; TV-kontakt mellan Sverige och Danmark fanns redan tidigare. Länken till Finland var dock inte färdig; den kommer till stånd våren 1960. Nordvisionen invigdes med en samsändning där varje ”medlemsland” bidrog med ett underhållningsinslag. Tittarna hoppas naturligtvis av Ett rättegångsprogram i TV blev mycket uppmärksammat. Här ses TV-domstolen samlad: fr. v. direktör C. A.Ledin, fru Lill Twengström, assessor Åke Asp som rättens ordförande, Olle Wesslander, sekreterare, och direktör Birger Karlsson. 137