- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Trettiosjunde årgången (händelserna 1959) /
148

(1924-1953) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musik och dans. Av Kajsa Rootzén - Musikdramatiska tilldragelser - Händeljubileet - Konsertverksamheten i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Drottningholmsteatern gav i egen regim — alltså frånsett de speciella föreställningarna under Stockholms festspel — först Tele-manns buffaopera ”Pimpinone” och sedan i repris från tidigare säsonger dels Händeis ”Ronde-linda”, dels Alessandro Scarlattis ”11 Trionfo dell’onore”. Stora teatern i Göteborg — som på hösten kunde fira sitt hundraårsjubileum — tog i februari upp Offenbachs opera ”Hoffmanns äventyr”, vilken efter berlinregissören Walter Felsensteins riktlinjer iscensatts av Ivo Cramér i dekorativ inramning av Rudolf Heinrich. Dirigent var Styrbjörn Lindedal; i titelpartiet gästspelade Ragnar Ulfung, och de andra huvudrollerna gjordes av Rut Jacobsson och Paul Höglund. Samma opera gavs också som festföreställning vid jubileet i september. Teaterns repertoar i övrigt omfattade operetter: Robert Frimls ”Rose-Marie”, Cole Porters ”Can-can”, Johann Strauss’ ”Zigenarbaronen” och Leo Falls ”Dollarprinsessan”. I början av året uppstod i denna teaters direktion en allvarlig schism, som ledde till att Styrbjörn Lindedal i april begärde sitt avsked som konstnärlig chef. Ett halvår senare avgick även hans motpart, verkst. direktören Curt-Henry Freje. I november utnämndes operasångaren Bernhard Sönnerstedt till teaterchef fr. o. m. år 1960. Malmö stadsteater presenterade i februari något så ovanligt som en svensk buffaopera: ”Soppa på en spik”, en underfundig en-aktsburlesk av Lars-Levi Læstadius med musik av Ingwar Wieslander. Stycket framfördes i par med Gian-Carlo Menottis musikaliska fars ”Amelia går på bal”. Regissör var i båda fallen Bengt Peterson, dirigent Sten-Äke Axelson, och för utstyrseln svarade Härje Ekman. I november blev det premiär på en av Ivo Cramér nyinscenerad ”Carmen” med en debutant, Berit Frodi, i titelrollen och Olav Gerthel som Don José. På vårens lyriska repertoar förekom, utom nyssnämnda enaktare, även Straussoperetten ”Läderlappen” i regi av Einar Beyron, och höstsäsongen inleddes med det av Schubertmelodier sammanvävda sångspelet ”Jungfruburen”. För Riksteatern turnerade en ensemble från Stockholmsoperan med Rossinis ”Barberaren i Sevilla” en månad på våren och en under hösten. Riksteaterns operettrepertoar omfattade Oscar Straus’ ”Tre valser” och Kålmåns ”Ma-riza”. Sveriges Radio presenterade under året två speciellt beställda radiooperor: Moses Pergaments ”Eli” (till text av Nelly Sachs) och Gösta Nystroems ”Herr Arnes penningar” (efter Selma Lagerlöf). Händeljubileet Såväl Kungl. teaterns framförande av ”Alcina” som Drottningholmsteaterns repris på ”Rode-linda” hade sin speciella musikhistoriska grund däri att det anno 1959 förflutit tvåhundra år Margareta Hallin och Ingvar Wixell i Kungl. teaterns praktföreställning av Händeis ”Alcina”. sedan Georg Friedrich Händel gick ur tiden. Detta jubileum firades givetvis även på andra håll i landet; på det hela taget dock mera konventionellt än omväxlande. Frånsett den utsökta ”Alcina”-föreställningen var det märkligaste som bjöds på denna linje tvivelsutan Göteborgs orkesterförenings presentation av oratoriet ”Saul”, som aldrig tidigare getts i Sverige. Radions in-studering av operan ”Tamerlan” innebar också ett försök att vidga perspektiven men utföll tyvärr inte lika lyckligt rent konstnärligt. För övrigt koncentrerades uppmärksamheten av gammal vana huvudsakligen på oratoriet ”Messias”, som i Stockholm uppfördes tre gånger av olika ensembler, därjämte av orkesterföreningen i det närbelägna Sundbyberg; vidare i Malmö och dessutom av bl. a. orkesterföreningarna i Hälsingborg, Örebro och Gävle (inklusive Arbrå, Bollnäs och Ovanåker). Konsertverksamheten i Stockholm Konsertföreningen uppförde som nyheter på sin repertoar bl. a. Jan Carlstedt: Symfoniskt allegro; Hans Eklund: symfoni nr 1; Allan Pettersson: symfoni nr 3; Dag Wirén: Divertimento, op. 29; Dmitrij Kabalevskij: cellokonsert; Bohuslav Martinu: ”Fresker”; Dmitrij Sjostakovitj: symfoni nr 11; Michal Spisak: Concerto giocoso. Förste dirigent var som förut Hans Schmidt-Isserstedt, och med honom alternerade vid åtskilliga konserter Sixten Ehrling. Gästdirigenter: Herbert Blomstedt, Paul Kletzki, Rafael Kubelik, Lorin Maazel, Ortrud Mann, Tor Mann, Pierre Monteux (ffg) och Gunnar Stærn. Som solister uppträdde bl. a. pianisterna Geza Anda, Robert och Gaby Casadesus, Clif-ford Curzon, Philipp Entremont, Otto Freuden- 148

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 26 01:24:28 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1959/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free