drama som var så engagerande att det nästan kändes näsvist att anlägga artistiska synpunkter på det. Stig Torsslow var regissör och Anders Henrikson gjorde en fruktansvärd studie av den tigande diktaren som väljer självmordet hellre än den socialistiska realismen. Bland privatteatrarna i Stockholm gjorde sig särskilt Vasan påmind genom att placera Gunnel Broström i ett sensationsmättat men konstnärligt tvivelaktigt stycke av Tennessee Williams, Ungdoms ljuva fågel. På Lilla teatern var Signe Hasso en diskret men uppskattad gäst i den italienska komedien I sista minuten. Några av årets mest omtalade pjäser ingick i repertoaren på Göteborgs stadsteater. Där spelades Brendan Behans Gisslan, en modern, irländsk tolvskillings-opera, vitalt iscensatt av finlandssvensken Staffan Aspelin. Och på samma teater spelades Shelagh Delaneys engelska proletärdrama Doft av honung. Herman Ahlsell visade sig ha utmärkt hand med regien, och Gun Arvidssons flickstudie som den sjuttonåriga Jo var exempellöst skicklig och skingrade all tvekan om vem som borde ha Svenska Dagbladets Thaliastipendium. Tidigare på året svarade Gun Arvidsson för en utsökt insats som Viola i Shakespeares Trettondagsafton, en föreställning som gav göteborgarna ett prov på Alf Sjöbergs regissörsegenskaper. På Malmö stadsteater var året knappast lika givande. Bengt Ekerot försökte fylla luckan efter Ingmar Bergman med en iscensättning av Strindbergs Ett drömspel, men resultatet var lite blekt och motsvarade inte riktigt förväntningarna. Som första scen i landet gav teatern ett par enaktare av Tennessee Williams, dels Någonting outsagt, dels Plötsligt i somras, båda i aktningsvärd regi av Frank Sundström. Bengt Wirdestam i titelrollen i Strindbergs Mäster Olof. En och annan överraskning kunde också noteras på de mindre stadsteatrarna. I Norrköping—Linköping väckte H. C. Bränner eftertanke med Termo-pyle, i Hälsingborg hade man svensk premiär på Jean Anouilhs Generalen på skolbänken, och i Uppsala fick publiken se något så ovanligt som ett kinesiskt kriminaldrama från 1600-talet, Femton snören guld, presenterat i en smidig bearbetning av Per Erik Wahlund. För Riksteatern övade Sandro Malmquist in Mäster Olof och åstadkom en föreställning med stora dekorativa förtjänster. Däremot kunde den lovande unge aktören Bengt Virdestam inte övertyga om att den svenske Luther i Strindbergs utformning verkligen är någon tacksam roll. T eateralmanack Kungl. teatern 7/1 Manon Lescaut. Musik: Giacomo Puccini. Gästregissör: Ragnar Hyltén-Cavallius. Gästdirigent: Nils Grevillius. 9/1 La Traviata. Musik: Giuseppe Verdi. Regi: Bengt Peterson. Dirigent: Herbert Sandberg. Gäst: Erna Spoorenberg. 14/1 Rigoletto. Musik: Giuseppe Verdi. Regi: Göran Gentele. Dirigent: Sixten Ehrling. Gäst: Nicolai Gedda. 217