Nils Bolander Biskopen i Lunds stift Nils Bolander avled den 7 december på Lunds lasarett i en ålder av 57 år. Han drabbades den 2 december av hjärnblödning och fördes till Lunds lasarett, där han förlorade medvetandet och låg därefter medvetslös tills döden inträdde. Nils Bolander var född i Västerås, blev teol. kand. 1925 och teol. lic. 1929 i Uppsala samt teol. hedersdoktor i Lund 1956. Han kom 1940 till Engelbrekts församling som komminister, blev 1947 kyrkoherde där, 1950 domprost i Lund och 1958 biskop i Lunds stift. Om den bortgångnes kyrkliga gärning skrev ärkebiskop Gunnar Hultgren i SvD: ”Genom Nils Bolanders bortgång har en nyss påbörjad biskopsgärning hastigt avbrutits. En svår förlust har drabbat Lunds stift men också hela svenska kyrkan. Bolander var framförallt förkunnare — både som predikant och som kristen diktare. Han skall nämnas som en av de främste i raden av predikans förnyare i vår tid. Hans egen förkunnelse syftade till att bjuda nu tidens människor det gamla budskapet i en modern form och fick sin verkan ej endast genom en suggestiv framställningskonst utan ännu mera genom den driftiga och brinnande tro som bar honom själv. Stora skaror samlades kring hans predikstol. Ännu vidare nådde han som radiopredikant, författare och medarbetare i pressen. Det var en tillgång för svenska kyrkan att bland sina biskopar få räkna en andlig ledare med hans säregna utrustning och personliga lödighet.” Yngve Brilioth Svenska kyrkans primas 1950—1958 ärkebiskop emeritus Yngve Brilioth avled natten till måndagen den 27 april i Uppsala efter några dagars akut sjukdom i en ålder av 67 år. Hans hälsa hade dock under flera år varit vacklande. Han var född i Västra Ed i Kalmar län, blev fil. dr 1916, docent i kyrkohistoria i Uppsala 1919, professor i samma ämne vid Åbo akademi 1925, professor i praktisk teologi och domprost i Lund 1928, biskop i Växjö stift 1937 och ärkebiskop 1950. Han blev teol. hedersdoktor i Uppsala 1927, i Oxford 1933, i Åbo 1934, i Glasgow 1935 och i Cambridge 1953. Yngve Brilioth utövade ett omfattande författarskap främst inom sitt specialområde kyrkohistorien. Bland hans utgivna arbeten kan nämnas Den påvliga beskattningen av Sverige (1916), Nyanglikansk renässans, i tre band (1921—1923), Svensk kyrka, kungadöme och påvemakt 1363— 1414 (1925), Svensk kyrkokunskap (1933), Evan-gelicalism and The Oxford Movement (1934), Kyrkokristendom (1935), Kampen om kyrkan (1937), Svenska kyrkans historia II: Den senare medeltiden 1274—1521 (1941) och Predikans historia (1945). Bland dem som i Svenska Dagbladet hyllade den bortgångne kyrkoledarens minne var ärkebiskop Gunnar Hultgren. Han skrev om sin företrädare i ämbetet bland annat: ”Med Yngve Brilioth har svenska kyrkan förlorat en ledare, som genom sin personlighet och sina insatser gjort sig förtjänt att nämnas bland det gångna halvseklets främste. Brilioth var humanist med djup praktisk och historisk lärdom och blev teolog med kyrkohistoria och praktisk teologi som sina vetenskapliga specialområden. Denna dubbla inriktning kom att sätta sin prägel också på kyrkomännen. Brilioth förstod att med insikt och kraft hävda den kyrkliga linje som företecknades av vår historiska tradition genom vakthållning kring kyrkans rätt och ordning och hennes förbindelser med kultur och annat. Han hade samtidigt blick för behovet av inre förnyelse och gjorde här en banbrytande insats för gudstjänstlivets utveckling och fördjupande. Om vidden av hans kyrkotjänst vittnar hans av starkt personligt engagemang burna arbete inom den ekumeniska rörelsen. Yngve Brilioth utövade sitt ärkebiskopsämbete i en tid av skärpta brytningar med problem för vår svenska kyrka, som måste ha vållat honom påfrestande bekymmer. Men han behöll sin tro på vår kyrkas kraft och sökte till det yttersta fullgöra sin plikt, även när ohälsan drabbade honom och hans krafter försvagades.” Yngve Brilioths insatser som förgrundsgestalt inom den nutida ekumeniska rörelsen omvittnades av domprost Nils Karlström i Skara, på sin tid sekreterare åt ärkebiskop Nathan Söderblom. Han skrev bland annat: ”Sedan unga år nära förtrogen med Nathan Söderbloms ekumeniska tankevärld blev Yngve Brilioth aktiv i arbetet redan under de ekumeniska genombrottsåren i början av 1920-talet. Hans senare ekumeniska gärning hänför sig fram för allt till Faith and Order-rörelsen. Han var 1947—1956 ordförande i Faith and Order-kommissionen inom Kyrkornas världsråd och höjdpunkten av hans ekumeniska bana betecknar hans ordförandeskap vid den tredje världskyrkokon- 279