De två borgerliga oppositionspartierna, Venstre och Konservative Folkeparti, underströk däremot genom att anta det gemensamma uttalandet att det samarbete som upprättats mellan de två partierna var ett faktum och hade till grundval ett klart alternativ till den sittande regeringens av socialdemokraterna dominerade politik. T horkil Krist ensen tar avstånd De två partiernas f. finansminister, nationalekonomen professor Thorkil Kristen-sen, Venstre, som i folketinget flera gånger stött regeringspartierna, utsatte efter det gemensamma programmets framläggande detta för skarp kritik såsom inflatoriskt och skadligt för näringslivet. På grund av resa deltog han inte i de två riksdagsgruppernas gemensamma möte, till vilket han inbjudits, och vid ett senare möte med Venstres folketings-grupp sökte han fastän förgäves att få det gemensamma programmet ändrat. Han meddelade därefter sina väljare i Vejlekretsen, att han inte önskade ställa upp vid nästa val. Oppositionspartiernas program var till årets slut medelpunkten i den politiska debatten. Chefen för danska nationalbanken, nationalekonomen Svend Nielsen, varnade sålunda för skattelättnader och på det hela taget för att redan nu ändra den försiktiga ekonomiska politiken, för att undgå en upprepning av de valutakriser som drabbade Danmark åren 1949—1950, 1953—1954 och 1956—1957. Andra nationalekonomer hävdade en motsatt uppfattning. Professorn vid Aarhus universitet Jörgen Pedersen ansåg sålunda att en avveckling genom skattesänkning av det stora överskottet i statsbudgeten och av den politik som medfört detta skulle verka sanerande på landets ekonomi. Därigenom skulle de mycket störande verkningar som upprepade krisåtgärder i form av skattehöjningar haft på näringslivet samt de höjningar av kostnadsnivån, som de framkallat, för framtiden vara undanröjda. Valutareserven steg till halvannan miljard Frondör inom Venstre: f. d. finansministern professor Thorkil Kristensen. Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen i Danmark med god sysselsättning och stort valuta-överskott som inleddes sista halvåret 1957 och fortsatte 1958 präglade även 1959. Sysselsättningen var under sommaren 1959 högre än någonsin efter kriget, och med små fluktuationer fortsatte valutareserven att stiga, tills en stagnation inträdde under årets sista månader. Den var vid årets början nära 1 200 milj, kr. och nådde under hösten upp i 1,5 miljard. Men samtidigt började vissa av högkonjunkturens ogynnsamma sidor att visa sig i form av prisstegring och löneglidning, och för att bromsa denna utveckling höjde Nationalbanken i september diskontot med ¥2 procent till 5 procent. I oktober varnade arbetsgivarföreningen sina medlemmar för den inflationsfara som löneglidningen kunde medföra. Särskilt inom byggfacket ägde löneökningar rum med intill 11—12 procent utöver den vid löneavtalen fastställda höjningen. Trots torkan stor jordbruksexport Det danska jordbrukets exportvärde blev trots torkan större än föregående år. Inalles hemförde jordbruket utländsk valuta motsvarande cirka 5 miljarder d. kr. Ostexporten ökade exempelvis under första halvåret med 4 500 ton till 40 000 ton eller med nära 13 procent, och samtidigt steg värdet med 20 procent till 158 milj. kr. Även värdet av industriexporten fortsatte att öka — det utgjorde cirka 4,2 miljarder kr., cirka 45 procent av det totala exportvärdet. 363