Två katastrofer krävde 150 liv Danmarks folk upprördes under året av två stora katastrofer, båda till sjöss, vilka tillsammans krävde 152 människoliv. Den första inträffade på kvällen den 30 januari och drabbade Grönlandske Handels nybyggda passagerare- och fraktfartyg Hans Hedtoft, specialbyggt för vintertrafik på Grönland. Fartyget hade lyckligt gjort sin jungfruresa till Grönland och avgick på kvällen den 29 januari från Julianehaab för att återvända till Köpenhamn. Det möttes av en fruktansvärd orkan med snöyra och kolliderade ett dygn efter avresan med ett isberg 750 km från Kap Farväl på Grönlands sydspets och gick till botten med alla ombordvarande, 55 passagerare och 40 mans besättning. En katastrof av helt annan art inträffade på kvällen den 8 juli på den lilla sjön Haderslev Dam vid staden med samma namn i Sönderjylland. Vid en påfyllning av bensin inträffade en explosion, som på några ögonblick förvandlade en liten utflyktsbåt till ett flammande eldhav. Båten var oerhört överbelastad — nära hundra personer hade tagits ombord, flertalet turister och semesterfirare, medan den hade certifikat för endast 35 passagerare — och anhopningen av människor och trängseln ombord gav olyckan en ohygglig omfattning. Ej mindre än 57 personer omkom, brända till döds eller drunknade, då de sökte undkomma genom att kasta sig i vattnet, och ytterligare ett stort antal fick svåra brännskador. FINLAND Av redaktör HENRIK ANTELL Ministären Sukselainen, bildad 13/1 1959. V. J. Sukselainen, statsminister. Ralf Törngren, utrikesminister och vice statsminister (fackminister). Antti Hannikainen, justitieminister. Eino Palovesi, inrikesminister. Leo Häppölä, försvarsminister. W il jam Sarjala, finansminister. Pauli Lehtosalo, bitr, finansminister. Heikki Hosia, undervisningsminister. Einari Jaakkola, lantbruksminister. Toivo Antila, bitr, lantbruksminister. Kauno Kleemola, kommunikationsminister. Arvo Korsimo, bitr, kommunikationsminister. Ahti Karjalainen, handels- och industriminister, Vieno Simonen, socialminister. Eeli Erkkilä, bitr, socialminister. Av central betydelse för det politiska livet i Finland under 1959 blev det regeringsskifte som inträffade den 13 januari. Redan den 4 december föregående år hade statsminister Fagerholm å sina egna och de övriga regeringsledamöternas vägnar inlämnat sin avskedsansökan, sedan strax dessförinnan fyra av ministrarna brutit upp ur koalitionskabinettet. (Se Svenska Dagbladets årsbok 1958.) Förhandlingarna om bildandet av ny regering drog ut på tiden, och tidvis ansågs det sannolikt, att regeringsfrågan inte kunde lösas på annat sätt än genom tillsättande av en expeditionsministär — ”presidentregering” var en ofta begagnad term i sammanhanget. Sedan riksdagen förkortat sina julferier och samlats i Helsingfors den 8 januari blev det emellertid ny fart på partiernas inbördes förhandlingar med resultat att en regering uteslutande baserad på agrarförbundet — dock med en fackminister, Ralf Törngren, som chef för utrikesdepartementet — bildades med V. J. Sukselainen som statsminister. På sätt och vis kunde denna lösning av regeringsfrågan betraktas som logisk, med hänsyn till att det var agrarministrarnas uppbrott ur koalitionsregeringen Fagerholm som förorsakade dess fall i december. Å andra sidan visade den långt utdragna regeringskrisen och de många olika förslag till kombinationer som hade 364