Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Norden
- Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att antalet mandat i alltinget ökades från 52 till 60 och att det tidigare stora antalet
småvalkretsar reducerades till åtta stora sådana. Den största valkretsen, Reykjavik,
väljer 12 alltingsmän, två andra valkretsar väljer 6 och fem kretsar 5 vardera.
Återstående 11 mandat fördelas enligt särskilda regler mellan partierna.
Junivalet, som fortfarande ägde rum enligt den gamla valordningen, resulterade
i att självständighetspartiet — högern — ökade sin representation i alltinget med
ett mandat till 20, medan den borgerliga vänstern — framstegspartiet — fick 19
mandat mot tidigare 17. De borgerliga vinsterna fick betalas främst av
socialdemokraterna med en förlust av två mandat från 8 till 6, medan kommunisterna
förlorade ett mandat och fick 7 mot tidigare 8. Valutgången medförde då ingen
förändring i fråga om regeringen. Den socialdemokratiska regeringen satt kvar i
avvaktan på det första alltingsvalet efter den nya valordningen, nu med ett eget
parlamentariskt underlag av endast sex mandat. Den 15 augusti upplöste president
Asgeirsson alltinget och tillkännagav att nya val enligt den nya valordningen skulle
hållas 25—26 oktober. Utgången av valet blev — sedan tilläggsmandaten
fördelats — att självständighetspartiet fick 24 mandat mot tidigare 20, medan
framstegspartiet gick tillbaka från 19 till 17 mandat. Socialdemokraterna ökade från
6 till 9 mandat och kommunisterna från 7 till 10.
Omedelbart efter valet inleddes förhandlingar mellan självständighetspartiet och
socialdemokraterna om en regeringskoalition i stället för den samverkan mellan
de båda partierna som dessförinnan förekommit och den 19 november inlämnade
Emil Jonssons regering sin avskedsansökan. Dagen efter tillkännagav i det nya
alltinget Olafur Thors sammansättningen av sin nya regering — den femte för
vilken han stått i spetsen — vilken angivits här ovan.
Det isländska fisket — den näringsgren som
svarar för drygt 95 procent av landets export —
hade ett gott år framför allt i fråga om sillfisket.
Den totala fångsten uppgick till 623 000 ton,
42 000 ton mer än 1958, som då betecknade
rekord. Härav utgjorde fångsten av sill 183 000
ton mot endast 107 000 ton året förut.
Rekordutbytet av fisket innebar ett gott stöd i
strävandena att sanera landets något derangerade
finanser.
Mot slutet av året inledde Island
förhandlingar med USA om reorganisering av de
amerikanska NATO-styrkorna på ön och den 10
december meddelade USA:s försvarsdepartement att
samtliga förband ur armén — inalles omkring
1 200 man — skulle dras bort från Island,
medan flygets och flottans personal om sammanlagt
ungefär 4 000 man skulle bli kvar.
Dessförinnan hade på Keflaviks flygplats
inträffat ett intermezzo, som fick rätt sensationella
följder. Amerikanska vaktposter tvingade i
september ett par isländska tjänstemän att tillbringa
tio minuter liggande i en vattenpöl. Följden blev
en isländsk protest hos amerikanska
utrikesdepartementet och i Washington såg man så
allvarligt på händelsen att den amerikanske
brigad-generalen Gilbert Pritchard den 18 september
entledigades från sitt befäl på Island.
Det kan till slut nämnas att Island under året
fick ny kyrklig ledare. Till landets biskop valdes
den 2 april 47-årige professorn Sigurdbjörn
Ejnarsson.
Olafur Thors blev i november för femte gången
Islands statsminister.
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 26 01:24:28 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1959/0368.html