Sammanfattningsvis torde man kunna säga, att regeringen Sukselainen, trots sin karaktär av minoritetsregering, med större framgång än oppositionen i allmänhet ville erkänna handhade sina åligganden. Den största och utan jämförelse mest betydelsefulla framgången var återställandet av de goda relationerna med Sovjetunionen, men också inrikespolitiskt stabiliserades läget under årets lopp, och till följd av den goda ekonomiska konjunktur, som rådde under 1959, blev icke heller de ekonomiska problemen regeringen övermäktiga. Utrikeshandeln 1959 blev ett framgångsrikt år för Finlands exportindustrier. Exportvärdet steg med över 19 miljarder mark, eller nära 8 procent, jämfört med föregående år. Jämförelsetalen är 267,2 och 247,9 miljarder mark. Exporten överträffade alla förhandsberäkningar. Till följd av de prissänkningar, som förekom på världsmarknaderna, torde i själva verket exportvolymen ha ökat ännu kraftigare än exportens penningvärde. — Metallindustriens andel i exporten har kontinuerligt blivit större under efterkrigstiden. Denna tendens var markant även 1959, då värdet av metallindustriens export steg med 10 miljarder mark till 44 miljarder och utgjorde 16,5 procent av hela exportvärdet, vilket innebär en ökning med 3 procent i jämförelse med 1958. Också importen var under 1959 större än någonsin och steg i förhållande till 1958 års import proportionellt t. o. m. mer än exporten. Importens värde beräknades till 266,8 miljarder mark mot 233,3 miljarder 1958. Medelpriset för importen sjönk i någon mån och importens volym beräknades ha ökat med hela 18 procent. Ett tecken bland många på den stigande konjunkturen var att antalet televisions-licenser, som vid årets början var 7 758, den 31 december 1959 hade ökat till 34 248. År 1959 kan med andra ord betecknas som televisionens genombrottsår i Finland. ISLAND Islands regering från 20 november. OlafurThors, statsminister, självständighetspartiet. Bjarni Benediktsson, justitie- och industriminister, självständighetspartiet. Gunnar Thoroddsen, finansminister, självständighetspartiet. Ingolfur Jonsson, jordbruks- och kommunikationsminister, självständighetspartiet. Gudmundur Gudmundsson, utrikesminister, socialdemokraterna. Gylfi Gislason, undervisningsminister, socialdemokraterna. Emil Jonsson, fiskeri- och socialminister, socialdemokraterna. Inrikespolitiskt var 1959 ett händelserikt år på Island med dubbla val till alltinget, i slutet av juni och i slutet av oktober, antagandet av en ny valordning till ett från 52 till 60 mandat utökat allting, första gången tillämpad vid höstvalet, samt tillkomsten av en majoritetsregering genom koalition mellan självständighetspartiet och socialdemokraterna med det förra partiets ledare Olafur Thors som chef. Den nya regeringen tillträdde den 20 november, sedan den rent socialdemokratiska regeringen under Emil Jonsson, som suttit sedan i slutet av 1958 med stöd av självständighetspartiet, dagen innan inlämnat sin avskedsansökan. Den nya valordningen antogs den 14 maj av det då sittande alltinget och bekräftades av det nya allting som framgick av valet i slutet av juni. Den innebar att landet fick ett mera proportionellt valsystem med tilläggsmandat som tidigare, 367