Bandvagnen prövas i snö. kraft och rörlighet som arméns förband fortlöpande ges gör detta möjligt. I terrängen kunde man ofta inte upptäcka några förband. Dessa var utspridda och gömda eller flyttade sig ofta, särskilt nattetid, för att undgå upptäckt. Plötsligt kunde man emellertid märka hur stridsvagnar och infanteri — ledda per radio — strömmade fram på vägar och stigar för att när rätta tidpunkten var inne gå till samtidigt anfall. I arméns egen manövertidning Knalle-Posten sammanfattades intrycken vid övningens slut sålunda: ”Ett utpräglat gott humör har trots strapatserna rått i de allra flesta förband. Likaså ett gott och förtroendefullt kamratskap mellan befäl och soldater. Det är emellertid inte säkert att detta räcker som drivkraft i ett krig. Befälet måste kunna leda och driva sina män, även när utmattning och dödsfruktan sätter in. Ytkriget har nu blivit en realitet för alla. Dessa övningar har givit påtagliga bevis för de resurser av initiativ och viljekraft som finns hos oss svenskar. Det är kanske det viktigaste, men utan vapen och utbildning av hög klass kommer man ändå ingen vart.” AFÖ 60 berörde helt naturligt många myndigheter och markägare inom övningsområdet. Genom ett nära och förtroendefullt samarbete mellan övningsledningen och civila myndigheter och enskilda kunde övningen genomföras utan större friktioner. Trots den regniga sommaren gjorde det vackra vädret under övningen det möjligt att begränsa markskadorna till vad som kan anses rimligt att reparera eller ersätta. Utbildning och beredskap Efter 10 års erfarenheter av systemet med repetitionsövningar i krigsförband kan nu vissa bestämda slutsatser dras av systemets lämplighet. Huvudsynpunkten är därvid att systemet som sådant på ett avgörande sätt bidragit till att höja arméns krigsduglighet och att detta även inses av de värnpliktiga. Men otvivelaktigt finns det vissa svagheter. Krigsteknikens utveckling innebär att i dag större krav måste ställas på förbandens krigsduglighet omedelbart efter mobilisering liksom på behovet av ständigt insatsberedda förband. Ett intervall på 6 år mellan repetitionsövningarna har visat sig vara för stort med hänsyn till den takt med vilken tak- 79