- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Trettioåttonde årgången (händelserna 1960) /
115

(1924-1953) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmåret. Av Ellen Liliedahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Åke Falck och Gio Petré i ”Tärningen är kastad”. na hörde till årets brittiska glädjeämnen. Den franska importen var mycket omfattande och rullade in med kraften av en s. k. ny våg, den unga generationen filmförfattare och regissörer, av vilka särskilt Frangois Truffaut gjorde sig markant gällande med en alldeles utsökt skildring av en Parispojkes patetiska öden i De 400 slagen. Ny och dristig till både innehåll och utförande var den fransk-japanska kärleksduetten Hiroshima, min älskade av Alain Resnais, medan Jean Cocteau i Orfeus testamente i all sin poetiska extravagans var lättillgängligare och mer behagfullt stimulerande än någonsin. Av de gamla mästarna återkom Albert Lamorisse med den alltigenom förtjusande Ballongresan, ett litet mästerverk av dikt och saga och solskens-lynne, även inspelningstekniskt en bedrift. Jean Delannoy lät den oförbrännelige Jean Gabin briljera som komediaktör i Baronen lever högt, Julien Duvivier förde ett helt garde av fina skådespelare i elden i ett dramatiskt konversationsstycke, Marie-Octobre, och H.-G. Clouzot gjorde underverket att avslöja Brigitte Bardot som tragedienne och god aktris i Sanningen. Årets verkligt stora publikframgång hemfördes denna gång av någonting så ovanligt som en grekisk film, Aldrig på en söndag. Men för denna omoraliska, vänliga och uppsluppna komedi kring en flicka i Pireus, utövande världens äldsta kvinnoyrke, svarade ryss-amerikanen Jules Dassin — tidigare ofta av misstag uppfattad som fransman efter sin verksamhet i franska och amerikanska ateljéer. Hans film var en bagatell utan större konstnärliga kvaliteter men genomblåst av spontan livsglädje och översvallande munterhet. Raka motsatsen var italienaren Fellinis oformliga romerska sedeskildring Det ljuva livet, där lysande enskildheter inte kunde förta intrycket av överdimensionerade sensationer, presenterade med en osäkert motiverad indignation. Men Anita Ekbergs medverkan i en divaroll, kalkerad på hennes egen person, gav filmen ett kärkommet inslag av naivt okonstlad, kanske omedveten komik. 115

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 27 00:03:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1960/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free