VÄDRET Av fil. dr FOLKE BERGSTEN Det meteorologiska året 1960 karakteriserades främst av den rikliga, på sina håll rekordhöga nederbörden. Härigenom täcktes mer än väl den brist, som uppkom genom 1959 års torka. I övrigt kännetecknades vädret av en rätt kall vinter, en varm vår och försommar, en kylig hög- och eftersommar — med undantag dock för övre Norrland — och en varm höst, även här bortsett från stora delar av Norrland. Facit för hela året av temperaturväxlingarna blev ett i allmänhet rätt obetydligt värmeöverskott i större delen av landet. Dock förekom även områden med smärre underskott, så i delar av nordvästra Götaland, västra Svealand och mellersta Norrland. Går man till de enskilda månaderna finner man här och var ganska betydande avvikelser från normalvärdena. Sålunda var det 4 å 5,5° kallare än vanligt under januari och februari i bl. a. fjälltrakterna. Enahanda var förhållandet i oktober inom ett rätt stort område i nordöstra Norrland, där bl. a. Haparanda, Piteå och Umeå hade den kallaste oktober sedan 1880. Ä andra sidan förekom avsevärda värmeöverskott i vissa delar av landet under andra månader t. ex. i övre Norrland under mars, maj och juli. Särskilt sistnämnda månad är värd ett omnämnande i detta avseende: ett strålande sommarväder längst i norr, kyla och rusk längre söderut. Kartan åskådliggör medeltemperaturens avvikelse från den normala under denna klimatiskt intressanta månad. Juni slutligen var i hela landet varm och övervägande vacker. Årets absolut högsta temperatur, -|- 30,5°, antecknades den 24 juni i Sollefteå, dess absolut lägsta, — 44,2°, den 30 januari i Vuogga-tjålme i Lappland. I tabell 1 finns upptagna månads- och års-media av temperaturen jämte deras avvikelser från resp, normalvärden för några representativa orter i landet, nämligen Kiruna, Piteå, Östersund och Malmö. Samma värden för Stockholm ingår i eller kan lätt härledas ur talen i tabell 3. Nederbörden, som koncentrerades till sommarmånaderna och senhösten, var i större delen av landet synnerligen riklig. Undantag från denna regel utgjorde i allmänhet fjälltrakterna, särskilt de nordligaste. I detta sammanhang kan nämnas, att Riksgränsen under november fick endast rekordlåga 3 mm mot normalt 76 mm. Värst utsatta för vätan var Mälarlandskapen, Bergslagen och nordöstra Götaland, varest tidigare högsta årssummor på många ställen överträffades. Men också annorstädes i mellersta och södra Sverige noterades rekordhöga nederbördssummor i allmänhet på 750 å 800 mm. Som exempel härpå må nämnas Östersund, Sveg, Örebro, Stockholm och Ystad. Det fanns emellertid även ljuspunkter i den mörka tavlan. Sålunda var septembervädret relativt torrt och soligt, och härigenom rädda- Medeltemperaturens avvikelser från normalvärdet under juli 1960. 10 145