Bo Nilsson, Francis Travens (dirigent för Hamburger Kammersolisten) och schweiziska sångerskan Eva Maria Rogner studerar den förstnämndes kantat ”Ett blocks timme” inför uruppförandet i Nutida musik. MUSIKÅRET Av KAJSA ROOTZÉN Under praktiskt taget hela 1950-talet och särskilt under dess senare hälft hade svenskt musikliv och svensk tonkonst präglats av en starkt expansiv tendens, och gränsen till det nya decenniet tycktes inte innebära någon kritisk vändpunkt för denna utvecklingskurva. I varje fall kunde man också 1960 konstatera att expansionen gick vidare på olika linjer. Så t. ex. fortsatte Sveriges radio även detta år att utöka såväl sin offentliga konsertverksamhet som sin studioproduktion av musik, och därjämte blev nu televisionen mera planmässigt utnyttjad som medium för musikalisk aktivitet. Vidare kan antecknas att moderna svenska tonsättare erbjöds goda tillfällen att ytterligare befästa sin ställning på kontinenten. Detta gäller framförallt om Karl-Birger Blomdahl: hans år 1959 uruppförda rymdopera ”Aniara” presenterades i en tysk iscensättning (på Hamburgoperan) och en belgisk (i Bryssel). Och Kungl. teatern, som året förut gasterat i Edinburgh, genomförde hösten 1960 ett lika omfattande gästspel i London. Sceniska tilldragelser Hemma i Stockholm framförde Kungl. teatern den 15 januari Puccinis ”Bohème” med helt ny dekor — av Sven-Erik Skawonius — och så gott som alltigenom ny rollbesättning. Härvid gjorde den unga sopranen Christina Gorne en märklig debut som Mimi och hennes närmaste medspelare 150 Uno Stjernqvist sitt definitiva genombrott som talangfull lyrisk tenor. Ensemblen, som i Göran Genteles regi överlag bjöd på ett friskt utspel, omfattade för övrigt bl. a. Margareta Hallin, Ingvar Wixell, Arne Tyrén och Anders Näslund. I februari följde en attraktiv nyinscenering av