i titelrollen) och presenterade som musikdramatisk nyhet för hösten Benjamin Brittens komiska opera ”Majgreven” med Olav Gertel, Harriet Selin, Nils Bäckström och Margaretha Meyersson i huvudrollerna. För regin svarade här Folke Abenius, för dekoren Härje Ekman, och dirigent var Sten-Åke Axelson. Årets operetter på denna scen blev Offen-bachs ”Périchole”, här kallad ”Kungen och gatu-sångerskan” och regisserad av Carl-Gustaf Kruuse, samt Millöckers ”Tiggarstudenten” iscensatt av Ivo Cramér, med Per Grundén som gäst i titelrollen. I början av oktober premiärspelades den moderna ”musical”-skapelsen ”My fair lady”. Riksteaterns turnéprogram på den lyriska linjen upptog, förutom kammaroperorna ”Kine siskorna” och ”Äktenskapsväxeln”, Kålmåns ”Ma-ritza” och Benatzkys ”Vita Hästen”. Dessutom turnerade Elsa Marianne von Rosen med Skandinaviska baletten och presenterade jämte den romantiska ”Sylfiden” dels en egen komposition: ”Irene Holm” (till musik av Lumbye), dels en ny balett av Ivo Cramér: ”Truffaldino” (till musik av D. Scarlatti). I marginalen till denna krönika över sceniska tilldragelser kan slutligen nämnas att Sveriges radio som egna studioföreställningar premiäruppförde Giuseppe Gazzanigas ”Don Giovanni Tenorio” och Debussys ”Pelléas och Mélisande” samt att Blomdahls ”Aniara” gavs i ny gestaltning som tele-visionsopera. Konsertverksamheten i Stockholm I radions offentliga specialserie Nutida musik framfördes som nyheter följande verk: Sven-Erik Bäcks ”A game around a game”, Ingvar Lidholms kantat ”Skaldens natt” och ”Motus Co-lores”, Bo Nilssons kantat ”Ett blocks timme”, Béla Bartoks ”Cantata profana”, Niccolo Castiglio-nis Ouverture in tre tempi, Vagn Holmboes ”Epi-taph”, symfonisk metamorfos, Mauricio Kägels Transicion 1 och 2, Matyas Seibers Fragment ur ”A portrait of the artist as a young man”, Nikos Skalkottas’ Largo sinfonico och Jacques Wildber-gers svit ”Zeitebene”. Som dirigenter i denna konsertserie framträdde Sixten Ehrling, Walter Goehr och Nino Sanzogno, som solister bl. a. sångerskan Maria Heidi, violinisten Wolfgang Schneiderhan och pianisten David Tudor. Vid en konsert gästspelade Hamburger Kammersolisten under ledning av Francis Traven. Konsertföreningen uppförde som nya verk på sin repertoar Erland von Koch: Lapplandsmetamorfo-ser och Oxbergsvariationer; Gibbons: Fantasies; Leos Janacek: Glagolitisk mässa och Rautavaara: ”Requiem in our time”. Ordinarie orkesterledare var som förut Hans Schmidt-Isserstedt, och som gästdirigenter framträdde Paavo Berglund (ffg), Herbert Blomstedt, Dean Dixon, Sixten Eckerberg, Sixten Ehrling, Sten Frykberg, Carlo Maria Giulini, Margareta Hallin och Sigurd Björling i Operans föreställning av ”Falstaff”. Nils Grevillius, Rafael Kubelik, Hans Leygraf, Lorin Maazel, Ortrud Mann, Pierre Monteux, Simon Parmet, Constantin Silvestri (ffg) och Stig Westerberg. Som solister medverkade under året bl. a. pianisterna Yara Bernette, Käbi Laretei, Hans Leygraf, Göran Nilsson, Artur Rubinstein, Janos Solyom, Fou Ts’ong och Hilda Waldeland, violinisterna Zino Francescatti, Josef Grünfarb, David Oistrach, Michael Rabin, Andor Sagi, Wolfgang Schneiderhan, Tossy Spivakovsky och Endre Wolf, cellisterna Antonio Janigro och Åke Olofsson samt sångartisterna Margareta Hallin och Ingvar Wixell. I mars gästspelade ensemblen Lucernes Festival Strings. Kammarmusikföreningen F y 1 k i n g e n introducerade som nyheter bl. a. Jan Carlstedt: serenad för blåsarkvintett, Bengt Hambræus: Cantata pro defunctis och ”Konstellationer”; Åke Hermanson: Lyrisk metamorfos för stråkkvartett; Arne Mellnäs: ”Dagsfärd och natthärbärge”, lyrisk cykel för sopran och instrumentalkvartett; Lars Werle: Penta-gram; Pierre Boulez’ ”Structures” för två pianon och Karlheinz Stockhausen: ”Kontakte” för elektroniska klanger, piano och slagverk. Detta sistnämnda framförande inleddes med kommentarer av tonsättaren själv. Delvis i motsättning till Fylkingen startades under titeln Samtida musik en ny konsertförening av en grupp mindre radikala tonsättare. Vid dess första kammarmusikafton, i november, framfördes en stråkkvartett (nr 3) av Hans Eklund, en sonat för soloviolin av Jan Carlstedt samt sånger av Maurice Karkoff och Bo Linde. I Intim musik odlades liksom förut huvudsakligen en äldre, för längesedan etablerad tonkonst av ensembler som Frydénkvartetten, Grün-farbkvartetten och Kyndelkvartetten, och Musikhistoriska Museet fortsatte sina särpräglade konserter med bl. a. August Wenzingers gambakvartett från Basel och den franska trion Le Rondeau de Paris som medverkande. Radions offentliga k o n s e r t s e r i e r — utöver Nutida musik — omfattade bl. a. en Beethovenafton av pianisten Claudio Arrau, en Scarlattiafton av cembalisten Ralph Kirkpatrick, en kammarmusikalisk Schubertafton i Börshuset och en symfonisk Bart okafton med Nino Sanzogno som dirigent och Hans Leygraf som solist. Vid en av vårterminens konserter uruppfördes — med Käbi Laretei i solostämman — en pianokonsert av Gösta Nystroem. 152