Kringflutna svarta höhässjor var en vanlig och sorglig syn på de svenska fälten sommaren och hösten 1960. JORDBRUKSÅRET Av sekreterare RICHARD HÅKANSSON Jordbrukarens plågor tycks aldrig ta slut, skrev en Göteborgstidning om skyfallen och översvämningarna i augusti månad, som var höjdpunkten på den hotande regnkatastrof som 1960 gick fram över stora delar av vårt land. Sörmland var ett av de hårdast drabbade länen med inte mindre än 200 millimeter regn under augusti. Lovande, skördetunga fält manglades av regnet till marken. Groddskador och liggsäd blev följden och 40 procent av arealen förstördes. Andra svårt hemsökta områden var Närke, Uppland, Västmanland, Dalarna och inte minst kornboden Östergötland. Hela öst kusten fick massor av regn, medan de sydligaste länen och övre Norrland klarade sig bäst. Man blir mer och mer klar över att ju mer rationaliserad jordbruksdriften blir, ju större kapitalinsats som behövs, desto sårbarare blir jordbruket för vädrets makter. Vad jordbruket behöver är ett skydd mot dessa ofta återkommande skördeskador. Sakta och säkert har frågan om skydd mot skördeskador förts framåt. Det har stått mycket strid om hur den bäst borde lösas. Jordbruksministern har nu kommit så långt att han lägger fram proposition för vårriksdagen 1961. Arealinventeringen Den ovanligt regniga väderleken medförde att sådden av höstsäd och oljeväxter i stora delar av landet blev försenad eller helt måste inställas. Sådden av oljeväxter, som sker tidigare än sådden av höstsäd, måste genomföras under mycket ogynnsamma förhållanden. Trädorna hade inte heller hunnit att skötas i önskvärd omfattning. Resultaten, som avspeglades i Statistiska centralbyråns arealinventering i oktober, visade också stark tillbakagång för höstsädesarealerna. Inom de 20 län, som inventeringen omfattade, 183