hade 1960 sammanlagt 242 100 hektar besåtts med höstsäd, varav 165 300 hektar höstvete och 76 800 hektar höstråg. Höstsädesarealen hade sammanlagt minskat med ej mindre än 135 100 hektar, 35,8 procent, eller för vete nära 40 procent. Vid en sådan jämförelse måste man emellertid beakta att höstsådda arealer 1959 var ovanligt stora. Vetearealen har i jämförelse med föregående år minskat i samtliga län utom Malmöhus och Kristianstads län, där arealen t. o. m. ökade något. Den största arealminskningen förekom i Svealand — i hela landsdelen utgjorde den endast omkring hälften av 1959 års areal. I Götaland visade även Östergötland, Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län en areal-minskning med över 50 procent. De höstsådda oljeväxterna hade 1960 en sammanlagd areal av endast 49 700 hektar, vilket är cirka 3 000 hektar mindre än föregående höst. En så liten oljeväxtareal, som besåddes hösten 1960, har ej förekommit tidigare under 1950-talet. Minskningen kommer på rybsodlingen. Denna hade sålunda minskat med 5 500 hektar, medan rapsodlingen ökat med 2 500 hektar. Den stora frågan är nu övervintringen. De här anförda arealminskningarna, som redan är betydande, kan ytterligare minska under en hård vinter eller en otjänlig vår. A nimalieproduktionen Den artificiella inseminationen för nötkreatur går fortfarande framåt. Enligt redovisning i augusti 1960 var 70 174 besättningar anslutna till seminföreningarna med ett koantal av 637 000. Ökningen var 14 328 kor. I de 35 seminföreningarna användes 712 semintjurar. Det har ständigt gjorts tekniska förbättringar i fråga om inseminationsarbetets bedrivande och man kan nu skönja de stora praktisk-ekono-miska resultaten av avelsarbetet. Det har sagts, att husdjurskonsulenterna alltför mycket sysslar med avelsspörsmålen. Större framsteg skulle vinnas, om de ägnade mera tid åt utfodringsfrågorna, menar man. Säkerligen ligger det också en del sanning i detta påstående. Aveln har varit och är emellertid det primära inom all husdjursskötsel, det må nu gälla hästar, nötkreatur, svin, får eller fjäderfä. Sedan seminverksamheten inom nötkreaturs-skötseln börjat breda ut sig i allt större utsträckning, har arbetet med besiktningar och medverkan vid avelsdjursinköp i någon mån lättat för husdjurskonsulenterna, men å andra sidan har de numera knutits till seminföreningarna, vilket ju också är i sin ordning. Av Föreningen svensk husdjursskötsels första årsberättelse framgick att det ännu finns över 200 000 mjölkleverantörer och det totala produktionsvärdet från ladugårdarna överstiger 2 miljarder kronor per år. Med den kvantiteten, och kanske ännu mera, kommer man även i framtiden att få avsättning för mjölk och mjölkprodukter inom vårt lands gränser. Det har också visat sig att på gårdar i storleksordningen 20—50 hektar har skett en ökning av kreaturs-hållningen. Korna kommer på dessa gårdar att utgöra en väsentlig del av familjens ekonomiska underlag. Det är sålunda inte likgiltigt hur pass effektiv den produktionsapparat är som omsätter så stora värden. Sverige har fått sin första charolaistjur, som skall bli semintjur och leverera sperma till kors-ningsintresserade i hela landet. Den franska rasen är känd genom sina utmärkta köttegenskaper. Tidigare korsningar med denna ras och andra raser i Sverige har möjliggjorts genom spermaimport från Kanada. Sverige är nämligen inte det första land utanför Frankrikes gränser som fått upp ögonen för charolais-rasens utmärkta köttegenskaper — också i Kanada har den fått rätt stor utbredning under de senaste åren. Den till Sverige importerade tjuren, som blir två år i vår, väger över 600 kg. Den fruktade mul- och klövsjukan utbröt i början av december på två gårdar i Trelleborgs-trakten. Man fick slakta båda besättningarna. Sjukdomen har inte förekommit i Sverige sedan 1949. Bekämpningen av mul- och klövsjukan kräver mycket rigorösa säkerhetsåtgärder om den inte skall spridas till andra besättningar. Dessbättre inträffade under år 1960 endast ett fåtal fall, men veterinärstyrelsen hade fortfarande vid årsskiftet larmberedskap. Redan vid nyårstid blåste det upp en stormig pressdebatt, när professor Bent Hansen, chef för konjunkturinstitutet, kom med sin chockerande nyårsönskan att avskaffa vårt jordbruk. Hans tankegångar i denna utblick över 60-talet var att man alltför litet ägnade sig åt möjligheten att skapa en samhällsekonomi som hade större förmåga att själv anpassa sig — han tänkte därvid särskilt på tre s. k. skandalområden: jordbruket, bostäderna och budgetens inkomstsida. Hård och ihållig kritik mötte professorn. Så här hette det bl. a. i regeringsorganet: ”När han i sin iver vill sopa bort hela det svenska jordbruket, är det nog många som vill ropa 'sakta i backarna’. Ibland kan man ha anledning att vara tacksam för att det svenska folkhemmet inte är någon lekstuga för fantasi- 184