Kreditmarknaden Som nämnts höjde riksbanken det officiella diskontot i januari med Vz procent till 5 procent, vilket blev signalen till etablerandet av ett helt nytt ränteläge med höjda såväl ut- som in-låningsräntor i kreditinstituten och uppjusterade räntor på obligationer och skattkammar-växlar. Samtidigt höjdes de för affärsbankerna rekommenderade likviditetskvoterna. Ett viktigt inslag i kreditpolitiken var vidare en kraftig förskjutning i statens upplåning från kortfristig till långfristig upplåning utanför affärsbankerna och riksbanken. I förening med en minskning av statens utgiftsöverskott och även valutareserven bidrog detta mycket effektivt till att reducera affärsbankernas och allmänhetens likviditet. Vidare förmåddes aktiebolag och ekonomiska föreningar att insätta fondmedel i riksbanken om sammanlagt inemot inte mindre än 800 milj, kronor genom utfärdande av nya bestämmelser om avdragsrätt vid taxering för dylika fondavsättningar. Ett uttryck för hur pass omfattande likviditetsåt-stramningen blev är uppgiften att affärsbankernas likvida tillgångar under 1960 sjönk med 1,6 miljarder kronor, medan de under 1959 ökat med 1,7 miljarder kronor. Under julveckan 1960 steg den utelöpande sedelmängden till ett nytt rekord om 6 788 milj, kronor, vilket var endast 212 milj, kronor från det fastställda ”taket” om 7 miljarder. Sedelutgivningen per den 31 december var, såsom framgår av nedanstående tabell, något mindre, eller 6 559 milj, kronor, vilket dock innebar en ökning med 293 milj, kronor i förhållande till motsvarande tidpunkt föregående år. Förändringarna i riksbankens viktigaste bokförings-poster mellan den 31 december 1959 och 1960 belyses av följande sammanställning: Per den 31/12-60 Förändr. sedan 31/12-59 Tillgångar: Guld 881 — 106 Utländska valutor 1 554 + 375 Skattkammarväxlar och obl. 6 005 + 1 112 Inhemsk utlåning 6 — 235 Skulder: Utelöpande sedlar 6 559 + 293 Statsverkets checkräkning . . 118 — 28 Affärsbankernas checkräkning 154 + 16 Långfristig inlåning 1 155 + 768 Affärsbankernas inlåning ökade tillfälligt i början av 1960 efter köprushen inför omsättningsskattens införande vid årsskiftet. Senare stagnerade emellertid inlåningen som följd av att så mycket pengar drogs bort från marknaden genom statens upplåning och insättningarna på investeringskonton i riksbanken. I slutet av 1960 var den totala inlåningen cirka 500 milj, kronor lägre (18,5 miljarder) än vid samma tid 1959. Utlåningen till näringslivet steg å andra sidan relativt kraftigt (från 13,1 miljarder den 31 december 1959 till 14,1 vid samma tidpunkt 1960). Den stigande utlåningen finansierades främst genom en minskning av bankernas innehav av statspapper. Den totala inlåningen i de 84 största sparbankerna var i slutet av året 10,9 miljarder kronor mot 10,1 vid samma tid 1959. Sparbankernas kassaställning var åtskilligt starkare i slutet av 1960 än ett år tidigare. Antalet postgirokonton ökade med ej mindre än 22 704 till 430 897. Omsättningen på postgirot uppgick till 400 miljarder kronor, vilket var något mindre 1959. Nedgången sammanhängde emellertid med en strukturell omläggning av skattemedlens redovisning. Insättningarna på postsparbanken steg med 11 procent till 4 530 milj, kronor. Emissionsverksamheten på obligationsmarknaden blev livlig även om den inte nådde upp till 1959 års rekordsiffror. Totalt uppgick emissionerna till 2,5 miljarder kronor mot 3,3 miljarder kronor under 1959. Som vanligt avsåg en betydande del konverteringar, men nettoupplåningen på cirka 1,8 miljarder torde med undantag för 1959 ha varit den högsta under 1950-talet. Staten tog i anspråk 1,3 miljarder eller drygt hälften av emissionerna och hypo-teksinstituten 0,9 miljarder (1/3). Affärsbankernas obligationsportföljer minskades med 0,5 miljarder (mot en ökning med 1,7 miljarder 1959), medan ATP förvärvade obligationer för nästan samma belopp. Försäkringsbolag och privatpersoner placerade under 1960 ovanligt stora belopp i obligationer, uppenbarligen därför att man förmodade att räntan var i toppläge. Kursutvecklingen på Stockholmsbörsen blev betydligt lugnare under 1960 än under de två närmast föregående åren. Räknat från årsskifte till årsskifte blev den genomsnittliga kursnivån sålunda i det närmaste oförändrad. Betydande fluktuationer i kursnivån förekom emellertid, vartill ej minst tidvis ökad efterfrågan från utlandets sida på de utlandsnoterade svenska papperen bidrog. I likhet med vad som var fallet på flertalet utländska börser blev tendensen nedåtriktad under senare delen av året. 214