Per Hallström (Se föreg. sida) Sven Lidman Sven Lidman Författaren Sven Lidman avled söndagen den 14 februari efter en lång tids sjukdom på Södersjukhuset i Stockholm, där han den senaste tiden vårdats. Han var vid sin bortgång 77 år gammal. Efter sin omvändelse, som han själv daterade till den 17 mars 1917, anslöt han sig till pingströrelsen, dock först 1921, och var från 1922 till 1948 redaktör för Evangelii Härold. Sistnämnda år bröt han emellertid med Filadelfiaförsamlingens ledare pastor Lewi Peth-rus och tillhörde därefter en tid Östermalms fria församling, som han dock lämnade 1959. I en minnesruna i Svenska Dagbladet skrev Gösta Attorps bl. a. om jag-människan Sven Lidman: En som är uppfylld av sig själv måste ständigt sätta rekord. I sin ungdoms diktning var han storsensualist liksom han sedermera skulle bli storfrälst och i memoarerna storsyndare, sedan han under mellantiden varit storsvensk. Hans egocentricitet var dock så oförställd, att den genom själva sin öppenhet kunde kännas avväpnande. Om Lidmans omvändelse skrev han: Från förfiningen, dikten och framgången stiger man inte ut i en folklig väckelserörelse och blir kvar inom den över 20 år, om man bara är buren av en stämningsvåg. All slags begabbelse mötte honom men han vek inte. I predikningarna och memoarerna kan man se detsamma; här är livsallvar. — Till sammans med ett urval av predikningarna och de två romanerna från åren närmast före 1921, den Dickensinspirerade ”Huset med de gamla fröknarna” och ”Såsom genom eld”, utgör den väldiga självbiografien det väsentliga i hans författarskap. Mest levande är han själv, av det enkla skälet att hans gamla jag, all omvändelse till trots, aldrig dött. Sven Lidman var och förblev egocentrikern. Sven Lidmans egocentricitet omvittnades i Svenska Dagbladet av en av hans närmaste vänner, docent Knut Ahnlund, som bl. a. skrev: Hans jag-känsla var monumental, genant för många, stötande för många, men det märkvärdiga var att han blev en av de få ordets män i vår tid som nått en djupare kontakt med massorna. Som talare utlämnade han sitt liv och allt som var hans åt de många — till varning och tröst — och gensvaret lät aldrig vänta på sig. Han kunde aldrig i längden hålla sig dold bakom fiktionens slöjor, han måste själv fram till bikt och till kontakt med de många. Emedan han tillmätte sig själv en stor betydelse blev han betydande; man kan våga det cirkelbeviset, ty han hämtade all sin styrka ur myten om sig själv. Sven Lidman var född i Karlskrona. Efter en jur. fil.-examen i Uppsala blev han reservofficer i Andra livgrenadjärregementet. Han 276