FRIKYRKOKRÖNIKA Av redaktör JOSEF LUNDAAHL Det gemensamma organet för svensk frikyrklighet, Frikyrkliga samarbetskommittén, har under 1961 ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan om relationerna mellan stat och kyrka. Man har bl. a. ansett det nödvändigt med en gemensam handlingslinje och för att förbereda en sådan var en specialkonferens anordnad i Stockholm den 9 maj. Överläggningen hade intern karaktär och leddes av samarbets-kommitténs ordförande, lektor Ansgar Eeg-Olofsson. Samfundsledare, ett antal riksdagsmän och företrädare för teologiska skolor deltog. Kommitténs viktigaste arbete torde dock ha gällt frikyrkoekumeniken. En arbetsgrupp har enbart ägnat sig åt att undersöka förutsättningarna för upprättandet av lokala frikyrkoråd och gruppen har även haft att bearbeta frågor som avser en lösning av de många småförsamlin-garnas problem i ekumenisk anda. Med tanke på att det stora flertalet småförsamlingar — deras antal är mycket stort — alltfort bedriver sitt arbete utan samordning av gemensamma resurser, torde nämnda arbetsgrupp ha en mycket stor uppgift. Vid sammanträde den 7 november beslöt samarbetskommittén att upprätta en organisation för den frikyrkliga insatsen i den andliga vården vid sjukhusen. På varje sjukhusort kommer en kontaktpastor att utses efter i stort sett samma linjer som gäller för organisationen av den andliga vården inom fångvården. Under året skedde en kraftig utbyggnad av gymnasist-pastorsinstitutionen, bl. a. har ett 15-tal läroverk i Stockholm fått sina egna gymnasistpastorer. Det är fråga om pastorer som vid sidan av sin församlingstjänst har denna specialuppgift. Efter sex år som sekreterare i samarbetskommittén har pastor Bo Swedberg frånträtt denna tjänst för att helt ägna sig åt ledarskapet i den unga baptistförsamlingen i Farsta. Till hans efterträdare har utsetts teol. kand, och fil. mag. Olle Källstigen, Lund. Den nye sekreteraren är född 1927 och har varit verksam som folkskollärare och läroverksadjunkt. Frikyrkoungdomens riksmöte ägde rum i Farsta den 20—22 oktober varvid flera kritiska uttalanden gjordes om bl. a. folkbildningsbetän-kandet, vilket rubricerades som en ”studie i armod”, och om statens ungdomsråd. Man ifrågasatte om inte rådet tillkommit efter andra principer än vad som gäller vid vanlig parlamentarisk ordning. I ett intervjuuttalande i Svenska Dagbladet tillbakavisade statsrådet Sven af Geijerstam kritiken. Hr Geijerstam är regeringens förbindelseman i rådet. I Uppsala genomfördes den 16—22 oktober en frikyrklig studentaktion kallad ”Ett svar”. Ett flertal kända professorer ställde sig till kampanjens förfogande. Under året har svensk frikyrklighet fått ett nytt kansli. Man har flyttat från Tegnérgatan 4 i Stockholm till Mälartorget i Gamla stan där förutom samarbetskommittén även Frikyrkliga studieförbundet, Frikyrkliga filmbyrån och Preclam press har sina lokaler, sammanlagt ett 20-tal rum. Svensk mission i Kongo blev även under 1961 föremål för extra uppmärksamhet. Den officiella bekräftelsen på omvandlingen av Svenska missionsförbundets mission till två självständiga kyrkor skedde vid högtidligheter i juli i Matadi och Brazzaville. Moderkyrkan i Sverige representerades av missionsföreståndare Gösta Nicklasson och missionssekreterare Arvid Stenström. Närvarande var också de unga republikernas statsöverhuvuden, presidenterna Kasa-vubu och Fulbert Youlou. Redan i september ställdes de svenska missionärerna i republiken Brazzaville inför ett egendomligt ultimatum från president Fulbert Youlou, som krävde att Frikyrkliga samarbetskommitténs nye sekreterare, teol. kand, och fil. mag Olle Källstigen. 69