cerare från olika enheter av armén i landets mellersta och södra delar. Ändamålet var att öva befälet att bemästra de snabba och överraskande lägen som kan uppstå om vårt land anfalles omedelbart efter en mobilisering. Särskild uppmärksamhet ägnades åtgärder vid radiakutfall efter kärnvapenexplosioner. Övnin gen var ett betydelsefullt led i arméns strävanden att åstadkomma en hög utbildningsbered-skap. Arméchefen fastslog i slutgenomgången ett par huvudteser för verksamheten: Vi skall satsa på krigsförbanden. Vi skall kunna ta upp strid under eller omedelbart efter mobilisering. MARINEN Av kapten TORSTEN MALM Under år 1961 har flera av marinens högsta befattningar bytt innehavare. Den 1 april avgick inspektören för kustartilleriet, generalmajor Rudolf Kolmodin, med pension. Han efterträddes av chefen för Göteborgs kustartilleriförsvar Henrik Lange. Ett halvår senare, den 1 oktober, avgick chefen1 för marinen, vice-amiral Stig H:son Ericson. Ny marinchef blev den 51-årige inspektören för ubåtsvapnet, t. f. marinstabschefen Åke Lindemalm. Samtidigt blev konteramiral Bertil Berthelsson chef för marinkommando Syd, konteramiral Einar Blidberg chef för kustflottan och konteramiral Oscar Krokstedt chef för marinstaben. Som ny marinöverintendent tillträdde vid samma datum kommendör Karl Segrell. Vid offentliggörandet av namnet på den nye Nye marinstabschefen, konteramiral O. Krokstedt. marinchefen skrev Svenska Dagbladet (den 11/3): ”Utnämningen av kommendör Åke Lindemalm till chef för marinen innebär inte bara en ovanligt rask befordran för en låt vara sällsynt dugande och inom hela försvarsgrenen allmänt uppburen officer. Den innebär också i andra hänseenden ett okonventionellt grepp, som vittnar om att marinen nu befinner sig i stöpsleven och att dess ledning målmedvetet siktar mot en framtid med en flotta av i viss mån ny struktur. — Att bli chef för marinen är en svår uppgift, inte minst när man skall efterträda Stig H:son Ericson, som med så säker hand under det gångna decenniets försvarspolitiska kastvindar lotsat den svenska marinen mellan alla försvarsutredningars blindskär. Men Lindemalm kan trösta sig med att marinen under Ericsons ledning redan ridit ut den värsta stormen i och med att hotet från Adam avvärjts och marinplan 60 i allt väsentligt accepterats av statsmakterna. Och den omständigheten att Stig H:son Ericson själv utpekat Lindemalm som sin efterträdare bör vara bästa borgen för att den blivande marinchefen skall kunna föra verket vidare i företrädarens anda.” De sista tre av Drakenseriens sex ubåtar sjösattes under året: Delfinen vid Karlskrona örlogsvarv den 7 mars, Nordkaparen och Sprin-garen vid Kockums mekaniska verkstad den 8 mars resp. 31 augusti. Nästa planerade ubåtsbygge är den i marinplan 60 upptagna attackubåten. Medel har beviljats för byggande av fem sådana ubåtar. Den i förra årsbokens artikel om marinen nämnda ombyggnaden av sex kustubåtar till jaktubåtar har påbörjats under året. Dessa ubåtar avses för jakt på fientliga ubåtar. Av övervattensfartyg är det speciellt fregatter som används vid ubåtsjakt. I slutet av 40-talet byggde man om jagarna Ehrensköld och Nordensköld till fregatter. På 50-talet kom turen till de fyra s. k. kustjagarna Magne, Mjölner, 80