Den nya U ppenbarelsekyrkan i Hägersten. Sven Danielson, det senare av Bengt Hide-mark. Emellertid är denna nedåtgående kurva i huvudstadens utveckling mera skenbar än verklig. Den berör endast den administrativa en heten Stockholms stad, som under det gångna året för första gången på mycket länge sett sin befolkningssiffra sjunka, däremot inte den verkliga stadsorganismen, Stor-Stockholm, där folkökningen fortfarande är stor. I samband därmed har även byggnadsverksamheten inom för-ortskommunerna varit mycket livlig och tyder på en fortsatt expansion. Detsamma gäller som en följd av den alltjämt fortgående inflyttningen från landsbygden även de flesta av rikets övriga städer, av vilka många upplever en genomgripande omvandling, som emellertid inte i denna korta översikt av byggnadsverksamheten kan följas i detalj. Endast i fråga om Göteborg skall det påminnas om att ett nytt bostadsområde börjat bebyggas i Västra Frölunda. Bland enskilda byggnader intar de nya kyrkorna fortfarande en arkitektoniskt framträdande plats. Till de mest originella skapelserna hör två verk av Johannes Olivegren, Biskopsgårdens kyrka i Göteborg och Hägerstens i Stockholm. Ett annat verk, som på grund av sina fina arkitektoniska kvaliteter är särskilt förtjänt att nämnas, är det av arkitekterna Sven Wranér och Erik Herlöw originellt utformade skogsmuseet Sil-vanum i Gävle. Årets största arkitekttävling gällde nybyggnader för Stockholms universitet vid Frescati, där första priset hemfördes av dansken Henning Larsen för ett originellt förslag med byggnaderna spridda över ett väldigt betongdäck. VALDEMARSVECKAN PÅ GOTLAND Gotland, främst Visby, ägnade en vecka i slutet av juli åt ett dystert 600-årsminne, danske kungen Valdemar Atterdags härnadståg mot ön, massakrerna på den gotländska bondebefolkningen vid dess fåfänga försök att slå tillbaka inkräktarna och slutligen Visbys kapitulation och brandskattning. Den första minneshögtiden hölls söndagen den 23 juli vid Ejmunds bro i Mästerby, där det första och största inledande slaget utkämpades mellan invasionshären och det gutniska allmogeuppbådet från den kringliggande trakten. På platsen för drabbningen där 600 dåligt beväpnade gutar blev ett lätt byte för de harnesk-klädda danska ryttarna och de danska armborstskyttarnas pilar avtäcktes en av konstnären David Ahlqvist utförd minnessten vid vars fot nedlades en krans med inskriften: ”Hembygdens tack och evig ro vare er lön”. Den gotländske krigshistorikern överstelöjtnant Nils Söderberg ritade ur sägendunklet konturerna till den blodiga drabbningen den 23—24 juli 1361. Den stora sorgehögtiden hölls den 27 juli vid Korsbetningen invid Solberga nunnekloster utanför ringmuren. Det var här som för 600 år sedan på dagen 2 000 i hast uppbådad gutnisk allmoge, män, gubbar och gossar, till sista man mejades ned i ett av de största och blodigaste slag som Europas medeltidshistoria känner. Vid minneshögtiden talade Roskildes biskop dr Schiöler och Visbys biskop Algot Anderberg stående sida vid sida under det mossiga kalk-stenskorset med dess inskrift: ”1 Herrens år 1361 den 27 juli föllo framför Visbys portar gutarna i danskarnas händer. Här äro de jor-dade. Bedjen för dem”. Den danske biskopen yttrade bl. a. att kung Valdemars ära bleknat med åren men att den gutniska bondehärens offermod blivit lika ryktbart som Leonidas nederlag. Förre riksantikvarien Bengt Thordeman skildrade vad som hände de tvåtusen gutarna, och kransar nedlades av Danmarks ambassadör J. A. Vestbirk och Gotlands landshövding Martin Wahlbäck. 114