Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Flygåret. Av redaktör Bengt Öste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ny svensk flygplanstillverkare, a.-b. Malmö
flygindustri, presenterade två typer av sportflygplan.
Bilden visar ”Junior”, en tvåsitsig maskin med 75
hkr motor. Detta plan väckte stor uppmärksamhet
även utomlands för sin avancerade konstruktion
och sina goda flygegenskaper.
och imponerande räckvidd. Toppfarten uppgavs
till 800 km/tim., och den maximala räckvidden
till 2 700 km. Förutsättningen för en civil
produktion var emellertid, betonade Saab:s
ledning, att företaget fick en beställning på typen
från flygvapnet. Mot slutet av året fick också
flygvapnet bemyndigande att beställa utveckling
och tillverkning av en prototyp för att, under
förutsättning att planet höll utlovade prestanda,
låta seriebygga det för skolning av jetpiloter.
Saab tillkännagav vidare under året att
arbetet på ett tvåmotorigt trafikflygplan som
ersättare för typen DC-3 avbrutits. Däremot
engagerade sig Saab i utvecklingen av den nya typ
av farkoster som kallats mefa —
markeffekt-farkost, också kallad svävfärja eller
luftkudde-farkost. Ett projekt, en mefa avsedd för
marint bruk, presenterades och ett avtal med
marinen om utveckling av typen kom till stånd.
Flera, än mer avancerade versioner av
över-Ijudsjaktplanet Draken presenterades också av
Saab. Den mest avancerade av dessa versioner,
J 35 F, var under utveckling för att kunna
bära de amerikanska robotarna av Falcontyp,
vilka det svenska försvaret lyckats få tillstånd
att tillverka på licens i två typer, en som söker
sig till målet med hjälp av den infraröda
strålningen från dess värmekällor, d. v. s. motorer,
och en som fångar in sitt mål med hjälp av
radar.
I början av september höll den brittiska
flygindustrien sin årligen återkommande mässa på
Farnboroughfältet, där man bl. a. visade en
extremt pilvingad farkost, Handley Page 115,
avsedd för prov med lågfartsegenskaper hos
civila överljudsflygplan, och en rad nya
robotvapen, bland dem luftvärnsprojektilen
Blood-hound II, som blev föremål för en omfattande
svensk beställning.
Den mest uppmärksammade av årets
flyguppvisningar blev emellertid inte Parismässans
— där en amerikansk, fyrmotorig
överljuds-bombare havererade efter en oförklarlig,
avancerad manöver i låga moln — eller
Farn-boroughutställningen, där överljudsjaktplan
för-bandsvis dånade några meter över publikens
huvuden, utan den sovjetryska militära
uppvisningen över Tusjinoflygfältet utanför Moskva
den 9 juli.
En lång rad nya militärflygplan defilerade
förbi bl. a. västmakternas flygexperter, och trots
spartanska kommentarer från speakern och ett
rigoröst förbud mot fotografering stod det snart
klart för västerns utsända att det sovjetiska
militärflyget inte stod t. ex. USA:s efter vad
gäller nya typer av luftburna robotvapen. Ett
flertal bombplan med toppfarter flera gånger
ljudets defilerade förbi publikmassorna och
jävade alla påståenden om Sovjets ensidiga
inriktning på raketburna, obemannade
förstörelsemedel. Den ryska uppvisningen vid Tusjino
fick också militära konsekvenser i väster —
bl. a. påskyndades USA:s arbete på
superbombplanet B-70 Valkyrie.
En ny svensk flygplantillverkare, Malmö
flygindustri, presenterade i början av året två nya
typer av lätta plan för militär
sambandsflyg-ning och för sport- och resebruk, kallade Vipan
och Junior. De mottogs med stort intresse, och
deras avancerade konstruktioner resulterade
bl. a. i att en tysk tillverkare försäkrade sig om
licens för seriebygge av Junior.
För det svenska inrikesflyget blev 1961 i
första hand ett ”propagandaår” — nya flygplatser
invigdes under festliga former i bl. a. Everöd
utanför Kristianstad, Jönköping, Örnsköldsvik,
Umeå och Skellefteå, och genom ett flitigt
utnyttjande av rabattinstrumenten kunde nya
skaror av resande svenskar lockas att välja
flyget som transportmedel. Det totala antalet
passagerare på Linjeflygs maskiner blev 369 403
— mot 213 991 år 1960.
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 28 21:32:51 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1961/0130.html