JORDBRUKSÅRET Av sekreterare RICHARD HÅKANSSON Ser man på jordbruket som en helhet, kan nog 1961 hänföras till de bästa skördeåren jämförbart med de goda åren 1953 och 1956. De enskilda skörderesultaten varierar dock som vanligt, beroende på väderleken. Vårbruket kunde igångsättas tidigt, i Skåne redan i mitten av mars. I augusti rapporterades goda skörde-utsikter, som emellertid här och där i landet försämrades av starka regn. Fodersädslagren blev ganska snart fulla på grund av den goda skörden. När också betesperioden kunde utsträckas längre än vanligt på hösten, gällde det att begränsa importen av dyra fodermedel. Svenska lantmännens riksförbund (SLR) måste liksom 1960 tillgripa en betydande export för att åstadkomma erforderlig balans på foder-sädsmarknaden. Trots skördens storlek pressades inte priserna ner. Redan vid säsongens början trädde inlösningssystemet i kraft, och detta bidrog till en lugn marknad. Arealinventeringen på hösten ger en god bild av växtodlingens omfattning följande år. Oktoberinventeringen 1961 visar att sådden av höstvete var ovanligt stor och att oljeväxterna återtagit den plats bland de höstsådda grödorna de tidigare hade. Däremot framgick det att rågarealen fortsätter att minska. Blir övervintringen normal kan man vänta att höstvete-skörden 1962 blir relativt stor men att foder-sädsskörden blir mindre än 1961. Odlingen av oljeväxter kan numera anses vara en normal del av jordbruksdriften. Arealmässigt ökade odlingen efter senaste världskriget från c:a 40 000 hektar till mer än 180 000 hektar 1951, det år då odlingen var som störst. Sedan har arealen gått tillbaka till c:a 80 000 hektar och har hållit sig nästan konstant sedan 1954. Anledningen till att oljeväxtodlingen kunnat bibehållas i vårt land, medan den gått tillbaka eller helt upphört i andra länder, torde bl. a. vara den pågående övergången till kreaturslös jordbruksdrift. Som ett annat motiv för bibehållen oljeväxtodling brukar anföras att oljeväxterna bättre än andra växtslag lämpar sig för mekanisering och därför passar synnerligen väl i vårt nuvarande jordbruk. A nimalieproduktionen Avsättningsutrymmet för vårt exportöverskott av animalieprodukter synes för framtiden minska, och för såväl mjölkprodukter, fläsk som ägg torde en anpassning av produktionen efter vårt inhemska avsättningsutrymme bli en allt större nödvändighet. Under höstmånaderna 1961 var mjölktillförseln större än under fjolåret, med ökad smörproduktion, vilket med hänsyn till Europamarknaden skapar särskilda problem för mejeriorganisationen. Här kommer torrmjölken numera in i bilden och kommer med hänsyn till mjölkäggvitan säkerligen att vinna en större marknad. Senaste rön om steril mjölk, som har lång hållbarhet, ger redan nu antydningar om att en ökad avsättning av färskmjölk till u-länderna är möjlig. Det väntade exportöverskottet av fläsk är en källa till bekymmer. Stora avsättningssvårigheter kan befaras särskilt som de flesta länder i Europa visar en markant ökad produktion. Farhågor för överskott på nötkött synes emellertid ej komma att besannas. Under 1961 konstaterades en konsumtionsökning inom landet med ökad efterfrågan på kvalitetskött. År Lantbruksförbundets nye ordförande advokat Ture Bengtsson. 159