dig för att de skall ge ett gynnsamt resultat. Både hr Heckscher (h) och hr Ohlin (fp) förklarade, att ett fullt medlemskap inte borde stöta på oövervinneliga hinder och inte vore oförenligt med vår alliansfria linje. Hr Heckscher vädjade till regeringen att, om det under förhandlingarnas gång blev nödvändigt eller visade sig möjligt, ta upp frågan om fullt medlemskap till omprövning. Debattens andra dag avslutades med att statsministern inbjöd oppositionens ledare till en Harpsundskonferens i marknadsfrågor. Nordisk traktat Den 11—12 november sammanträffade de nordiska statsministrarna och Nordiska rådets presidium i Hangö för att bl. a. diskutera tanken på en nordisk samarbetskonvention. Ett omfattande förslag till en sådan hade utarbetats inom rådets sekretariat, överläggningarna i Hangö kom självfallet att präglas av den tillspetsade situationen med anledning av de sovjetryska kraven på förhandlingar i enlighet med vänskaps- och biståndspakten mellan Finland och Sovjetunionen. Under överläggningarna befann sig utrikesminister Karjalainen i Moskva på sin sonderingsresa, och de nordiska statsministrarna erhöll en första information om resultatet i Hangö och närmare detaljer vid en lunch som president Kekkonen gav på slottet i Helsingfors den 12 november. Hangömötet inleddes av den finländske statsministern Miettunen, som uttalade Finlands önskan att folkrättsligt förankra samarbetet med och samhörigheten till Norden. Han föreslog, att en programförklaring innefattades i ett dokument med ”ett statsavtals förpliktelser”. Statsministermötet, vid vilket vissa danska betänkligheter torde ha framförts, enades om att regeringarnas experter skulle arbeta vidare på traktatutkastet, som om möjligt skall tas upp på Nordiska rådets möte i Helsingfors den 2 mars 1962. Om praktiska hinder uppstår, skall förnyade överläggningar komma till stånd mellan statsministrarna och rådets presidium. Sonderingar som från svensk sida gjorts vid EEC i Bryssel visade, att en nordisk traktat knappast kan intas som ett undantag i Romtraktaten. För de nordiska länder som eventuellt blir medlemmar i eller associeras till EEC måste formerna för den nordiska traktaten därför fastslås i särprotokoll. Heath upprepar försäkringar Handelsminister Lange sammanträffade den 20 oktober med biträdande utrikesminister Heath i Köpenhamn. Den senare underströk än en gång, att Efta skall bestå tills det sista medlemslandet förhandlat sig till acceptabla an-knytningsvillkor till EEC. Den 8 november inleddes så förhandlingar mellan Storbritannien och EEC i Bryssel. Den 22 november sammanträdde Eftas ministerråd i Genève, varvid de tre neutrala orienterade om kommande associationsansök-ningar. På vissa villkor — främst för Danmarks del — enades De sju om en ny accelererad tullsänkning med 10 procent den 1 mars 1962. För Norge och Österrike skulle tullsänkningen få ske först den 1 september. Efta kommer därmed i takt med tullavvecklingen inom EEC. Regeringen omorganiserade under hösten den s. k. Malmforskommittén, så att utrymme gavs för ett ökat antal representanter från näringslivet och arbetsmarknaden. Biträdande utrikesminister Heath gästade Sverige 1 december på inbjudan av den svenska Eftakommittén. Han talade inför en representativ församling i Industrihuset, varvid han uttryckte den brittiska regeringens respekt och förståelse för de neutrala Eftaländernas ställning. Han underströk att det icke var möjligt att tidsmässigt förutspå när förhandlingarna om Storbritanniens inträde i EEC kunde slutföras. Heath pekade på de samväldesproblem som försvårar lösningen. Svensk ansökan Den 15 december överlämnades till EEC:s ministerråd i Bryssel Sveriges, Schweiz och Österrikes framställningar om förhandlingsar om en ekonomisk association i enlighet med Romavtalets artikel 238. I sin skrivelse beto nade den svenska regeringen, att den är fast besluten att upprätthålla Sveriges traditionella neutralitet och fullfölja en därav betingad politik. Som en följd härav söker den en ekonomisk association med EEC, som ett led i sina 169