RÄTTSFALL SOM GAV EKO Av redaktör CURT FALKENSTAM Den unga Mjölbyflickan Maj Karlssons försvinnande på Marstrandsön den 28 juni blev upptakten till en av årets mest förbryllande och mest omskrivna kriminalgåtor. Maj Karlsson hade i sällskap med sin väninna Hjör-dis Carlsson kommit till semesterorten på västkusten två dagar tidigare och tagit in på ett pensionat i Marstrand. På morgonen den 28 vid 1 O-tiden lämnade Maj Karlsson pensionatet, sedan hon berättat för väninnan att hon ”skulle ut och segla med en kille från Göteborg”. Yttrandet gjorde att väninnan Hjördis inte fäste så stort avseende vid att Maj inte kom tillbaka till pensionatet på kvällen. Det var underförstått mellan flickorna att ingen skulle bli orolig, om den andra händelsevis blev borta ett tag. Därför fick polisen larm om försvinnandet först den 30 juni, då man vidtog de rutinmässiga åtgärderna. Den 4 juli skickades efterlysning av den försvunna ut. Statspolisen kopplades under landsfogdeassistent Lars G. Anderssons ledning in på fallet. I spetsen för statspolisstyrkan stod kriminalkommissarie Ivar Gabbe. Spaningarna intensifierades den 6—7 juli. Med hjälp av polishund genomsöktes Marstrandsön utan resultat. Hela tiden arbetade man emellertid främst efter förutsättningen att Maj följt med någon nyförvärvad seglarvän till sjöss och eventuellt omkommit. I spaningarna kopplades praktiskt taget alla polismyndigheter i landet in. Man tog kontakt med kustbevakning och lotsar längs västkusten. Båtägare synades i sömmarna, vrakfynd längs stränderna och andra tecken som kunde tyda på en olycka följdes mycket noga, ett arbete som en tid efteråt skulle visa sig alldeles missriktat. Söndagen den 23 juli anträffades nämligen Maj Karlssons döda kropp, till större delen dold inne i ett buskage nere i en bergsklyfta inte långt från Skallens fyr på Marstrandsön. Inte långt från platsen hade en polispatrull med hund passerat vid skallgången över ön tidigare. Fyndet gjordes av en åskådare till Marstrands-regattan, vars avslutande seglingar skulle avgöras vid Skallen. Den dödas kropp var i starkt förruttnelsetillstånd. De flesta mjukdelar var upplösta eller förintade, varför obduktionen, som förrättades av docent Gert Vejlens, inte kunde klarlägga dödsorsaken. Några skelettskador fanns det emellertid inte, varför strypning eller kvävning låg närmast till hands att gissa på. Likfyndet utlöste inte blott ökad aktivitet från spaningsledningens sida, det skärpte också till en del kritiken mot polisen främst för det sätt på vilket genomsökningen av den relativt begränsade Marstrandsön genomförts utan resultat. Givet är att polisens utgångsläge varit betydligt bättre, om man på ett tidigt stadium funnit den döda kroppen och kunnat undersöka den samt de spår som då funnits i dess närhet. Omständigheter på fyndplatsen var emellertid sådana att man måste räkna med att Maj Karlsson fallit offer för ett våldsbrott av något slag. Bl. a. klädernas placering intill den döda talade härför. Avbrutna kvistar m. m. gav dessutom belägg för att kroppen burits in i snåret, där den låg, dock inte något längre stycke. Man hade genom vissa fynd, vilkas karaktär omsorgsfullt bevarades från offentligheten, anledning tro att brottsplatsen var belägen helt nära. För att om möjligt få fram nya vittnen inledde man i augusti i Marstrand en ”operation dörrknackning”. Efter att ha gått ur hus i hus i staden fick polisen av 1 200 förhör fram ett enda hållbart vittnesmål av en kvinna som sett en flicka klädd i tidningsblus gå i riktning mot hamnen den aktuella dagen i juni. Polisen ansåg att flickan måste ha varit Maj Karlsson. Hela hösten fortsatte utredningen med oförminskad intensitet. Statspolisen bearbetade varje uppslag som kunde tänkas leda till gåtans lösning, trots att man hade avsevärda svårigheter att kämpa mot. Förutsättningarna att komma till klarhet om vad som hänt i samband med Majs död och spåra gärningsmannen bedömdes av alla sakkunniga som ytterst ogynnsamma, såvida inte en ren slump inträffade som kunde öppna okända vägar. I oktober hade man hört sammanlagt 2 750 personer och fått in sammanlagt 600 tips men inte något som verkade hållbart. Vid det laget hade, som ofta sker i uppmärksammade mordaffärer, ett dussin personer, de flesta sinnessjuka, ”erkänt” att de dödat Maj. Men så en dag i mitten av november kom avslöjandet med chockartad plötslighet i samband med att Göteborgs stads kriminalavdelning elegant och effektivt spårade och grep en våldtäktsman. Uppklarandet väckte enastående uppmärksamhet, nästan lika mycket genom de dramatiska omständigheterna som genom det faktum att våldtäktsmannen visade sig vara identisk med Maj Karlssons dråpare. Två unga 184