gonen den 28 september urlastades de fem kistorna med flygplansbesättningen, varefter följde en minnesstund med hedersvakt från Skånska luftvärnskåren och under medverkan av armémusikkåren från Ystad, innan de fem flygarnas kistor fördes till S:t Petri kyrka, där den gemensamma jordfästningsakten ägde rum senare på dagen. Kransnedläggning och jordfästning På förmiddagen lyfte sedan flygplanet från Bulltofta för att föra Dag Hammarskjölds kista vidare till Bromma. Under flygfärden dit gav svenska flygvapnet eskort, först av en division jaktplan ur Skånska flygflottiljen i Barkåkra och från Linköping av en division Hawker Hunters ur tredje flygeskadern. Vid flygplanets ankomst till Bromma stod ett hederskompani ”ALLA ÄRO VÅRA BRÖDER” Ärkebiskop Eidems griftetal vid Dag Hammarskjölds jordfästning i Uppsala domkyrka började med psalmens ord: Öster, väster, norr och söder, korsets armar överskygga, alla äro våra bröder, som på jorden bo och bygga. Då vi bröders bördor bära, med och för varandra lida, är oss Kristus åter nära, vandrar, osedd, vid vår sida. I vår Guds namn, den Heliges och den Barmhärtiges är vi här samlade i Herrens helgedom, omkring båren, där det förgängliga vilar av en fosterlandets trofaste son och en hela mänsklighetens hängivne tjänare, fortsatte förre ärkebiskopen. Döden, som så oförtänkt och för oss så oändligt smärtsamt drabbade honom, vår Vän, och hans följeslagare, ställer oss inför den gamla, alltid lika skakande frågan om vårt jor-delivs uppgift och mål. Svaret kan uttryckas med det korta ordet ”tjäna”, så över måttan enkelt men så till brädden fyllt av innehåll. Ingen av oss är till för sin egen skull, utan för de andras. Icke till att råda över varandra, icke till att vinna ära och anseende, är det vår Gud kallar oss, utan till att tjäna våra medmänniskor, barn till en och samme allgode Skapare. ”Alla äro våra bröder, som på jorden bo och bygga.” Alla. Vi ha ej rätt att draga upp gränslinjer eller göra några undantag. Vår egen tids världshorisont har på ett så förunderligt sätt vidgat sig, att vi på ett nytt vis känna oss in i vårt innersta gripna av detta uppfordrande: ”Alla äro våra bröder”. Till olika tjänaruppgifter äro vi kallade i vår Guds stora hushållning. Skilda verksamhetsområden äro oss tilldelade av Honom, som är historiens allsvåldige Herre och vårt livs Gud. Somliga hava fått ett direkt arbetsfält av ganska begränsad omfattning. Åt andra har det uppdra-gits att verka på ett område så vitt, att det med skäl kan betecknas såsom ett ”öster, väster, norr och söder”. Uttrycket ”tjäna” innebär i sak alldeles detsamma som det, som bjudes oss i kärlekens konungsliga lag. Men det säges oss med ett något mindre slitet, ett enklare och anspråkslösare, ett mera omedelbart till handling vädjande ord. Det gäller att ej ställa sig utanför eller gå förbi, ej heller att intaga sin plats så att säga ovanför den andre. Det gäller att gå in under nästans bördor såsom sin egen, ja, att lida med och för de andra intill det yttersta. Svindlande höga, osägligt ädla uppgift, oss människobarn given av allt levandes allgode Fader och Herre. Gud vare tack för att Han sätter oss ett sådant mål och riktmärke före. Men ingen enda av oss håller måttet, det må vi noga besinna, Gud själv vet det. Därför har Han ock låtit ett kors resas här på vår arma jord, korset som bär hans kärleks enfödde Son, korset vars ”armar överskygga öster, väster, norr och söder”, den gudomliga förlåtelsens segertecken. Han som är kärlekens konung och den store tjänaren, Han som gav oss budet att älska och tjäna varandra, Han som betygade om sig själv: ”Människosonen har kommit icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många”. Han är vår, sina kristtrog-nas stora tröst och glädje och starkhet. De, som i hans namn gå fram på tjänandets stigar, må vara förvissade om att Han trots all vår stora brist, åter är oss nära och osedd vandrar vid vår sida. Vi äro icke ensamma och övergivna vare sig i livet eller i döden. Lovad vare Gud och välsignad i evighet. Amen. 224